frisyren i morgonljus

Nu ska vi prata lite mer om hår. Och om nystarter. För i söndags nådde mitt tråkjag, mitt hästsvans- eller inbakadfläta-jag, mitt fantasitörstande, hårtrötta jag sin kulmen och fick nog. Och när den känslan kommer måste jag göra något åt den - med en gång. Så jag gick in på Corinne & Friends hemsida, bokade tid tisdag kl 17, stämde av med K som skulle klippa sig en timme tidigare, så att vi passande nog kunde köra bebisöverlämning på ett kafé i Sturegallerian (råkade skriva "bebisinlämning" först, men det hade väl inte varit så passande).

När känslan väl har kommit är jag också helt osentimental. Mitt hår räckte ner till brösten, var Ronja-stort och slitet och tungt och omöjligt, så vad finns det att sakna? Jag brukar byta från långt till page och sedan låta det växa ut ett år eller två för att klippa av det radikalt igen. Älskar förändringen! Och lättheten. Och frisören, Jessica, älskade att få genomföra den.

Hur som helst: Jag är så nöjd! Vaknade med luggen sådär som man glömmer att morgonluggen lägger sig när man inte har lugg, men det kändes mest lite småcharmigt i mitt huvud. Äntligen börjar min väg tillbaka till mig själv. Dramaqueen, men så känns det! Tillbaka till mitt icke-gravida, icke-föräldralediga, fantasifulla och pigga jag.

Om drygt sex veckor börjar jag jobba.

afton

Igår åt vi påskmiddag med Ks syster. M somnade lagom tills laxen var klar och åt gröt när vi började med sillen. Mycket vältajmad bebis, den där. (Ignorera min menlösa uppsyn, tack.)

K.

Laxen. (Det tillkom en del på tallriken, men nu är det golf. Hej så länge.)

ensam hemma

Ingen hemma, bara jag. Det är första gången sedan början på oktober. Hm. What to dooo? Känns som att jag borde korka upp en flaska vin och bjuda in till fest, men siktar mer på grötkvällsmat alldeles ensam i soffan. Jag och någon härlig serie, eller film, som bara jag vill se. Ja, så får det bli.

söndag

Åh, vilken himla bra kväll det blev igår. Sophie hade såna härliga vänner och det var så skönt och roligt att komma hemifrån en stund och bara vara sig själv utan barn. Det låter ju himla konstigt, som om identiteten tas ifrån en när man blir mamma, men snarare är det så att identiteten får en massa påhäng som plötsligt definierar en. När man är gravid är det magen - och andra med magar, eller med små spädbarn i vagnar, ler mot en som om vi var en hemlig klubb. Sedan kommer barnet och vagnen och plötsligt saknas det något när man är själv. Mycket märkligt. Som om en ny kroppsdel tillkommit.

Hur som helst: Fantastiskt bra kväll! Bra diskussioner, god mat och trevligt, smart och roligt sällskap.

Idag gick jag och Melker med vännerna J och S till Liljevalchs på Djurgården för att spana in årets Vårsalong. Lång promenad och massor av härlig konst, en del bättre än annat. Melker älskar ju att spana på tavlor (varning för prettomammaskryt), så han fick halvsitta i vagnen och kolla. Han skrattade och pratade och stylade med att dra ut nappen och sedan stoppa in den igen - det är liksom inte alla som kan det.

Klart man ska klä sig i velour som kulturbebis.

Sedan käkade vi på Blå Porten och M var gladbebis hela tiden, tills han blev trött och sedan somnade i vagnen på väg hem. En liten propagandabebis för småbarnsliv har han blivit. Jag som fortfarande tänker på honom som ganska skrikig, eftersom han ju var så hungrig och ganska ofta ledsen de första två månaderna, glömmer ibland att han faktiskt är väldigt lätthanterlig superbebis nästan jämt nu för tiden. Och det är liksom alltid roligare att göra saker när han är med.

Allt som allt: Mycket bra helg.

dejtnight

Igår kväll var vi på vår första dejt post baby. Så väldigt fint och lyxigt. Vi gick till Mathias Dahlgrens Matbaren, åt fantastisk mat, drack ljuvligt vin och pratade om allt utom bebisar och amning och kräkningar och bajs. Nästan som om vi reste tillbaka i tiden till innan. Då, när vi gick ut och åt godmiddagar mest hela tiden, uppklädda för bara varandra, och hade en massa tid över till allt.
Efter några härliga timmar var vi redo att resa tillbaka igen (ja okej, vi längtade till och med lite) till vårt nya fina liv, och M hade varit ett glatt litet barnbarn hemma, ätit ersättning och skrattat och funderat som han brukar - och hans föräldrar, som började prata om honom lagom till efterrätten, hade hunnit sakna honom en hel del. En romantisk och alldeles fantastisk lördagkväll.

fredagslugn

Fredag eftermiddag. Jag, blommorna (åh, tulpaner, det bästa bästa bästa med den här tiden på året - buketten till vänster är en födelsedagspresent från bästa E och den till höger kom med blombud från min familj), kaffet, godiset (nej, idag äter jag kaka och två nötchokladbitar till - bilden togs häromdagen), tidningen (en förlagskollega såklart) och lugnet.
M sover och babywatchern är alldeles tyst.
Ja och så kollar jag samtidigt på underbara serien New Girl (älskar älskar älskar Zooey Deschanel och vill gärna se ut precis som hon gör och tänker lite försynt att jag såg mer ut så för några år sedan när jag också mest bar färgglada vippiga klänningar och hade lugg, vad hände?). Och så bloggar jag. Det gäller att passa på att göra allt man vill när man får tid över, det är allt jag säger.

stackars stackars mig

Okej, det kan vara så att jag nästan började gråta på Friskis nyss. Jag hade fått på mig träningskläderna, anpassat amningen under morgonen så att Melker skulle sova genom hela passet och tagit mig ner till Mamma Core, 10.30. Bara för att få veta att passet var fullt. Och även om ledaren sa att hon gärna skulle släppa in en extra mamma så kunde personalen i receptionen inte släppa in en extra vagn, för brandrisken. Och man kan liksom inte argumentera med "det är för din egen säkerhet".
Jag svor i huvudet hela vägen hem, handlade och lämpade sedan av alla grejer på hallgolvet och tog en lång vinterpromenad. Med First Aid Kit i lurarna. Och efter typ 40 minuter började svordomarna klinga av. Men fortfarande, hemma igen och med en mätt M i babygymmet, är jag rätt förbannad. Det finns inte mycket som är värre (ja, krig, svält, barnmisshandel osv, jag vet) än att behöva vända i dörren när man väl har lyckats komma iväg för att ta tag i det där med träningen äntligen. Gå hem med träningssockarna nedhalkade i vinterkängorna och sedan inte orka byta varken skor eller sockar för att det är så himla synd om mig och därför behöva gå hela långpromenaden med bara, kalla hälar.

noterat

Imorgon ska jag blogga lite, tänkte jag. Bara så att ni vet. Vilken cliffhanger, va? Tills dess tänkte jag dricka lite vin, prata lite skit (och ännu mer o-skit) och äta lite god mat tillsammans med pinglan E. Yeay! Jag och hon. Bebisen och mannen stannar hemma med ersättning. Yeay igen! Ett tredje yeay för det lite mer ordnade rutinschemat vi har satsat på idag, vilket har gjort att M nu sover sin tredje lilla tupplur för dagen. Inte för att det behöver betyda något för nattsömnen, det finns inget som behöver betyda något alls i babybubblan, men ändå.

hurra hurra!

Vet ni vad vi tittar på här? Vi tittar på en uppäten frukost på Hotell Rival. Frukostarna där är så himla bra. Förutom alla viktiga måsten, som de dessutom gör fantastiskt bra (yoghurt, flingor, bröd, pålägg, scrambled eggs, bacon, frukt, juice osv), ingår det valfritt kaffe (vi tog två cappuccinos var) och en massa sideorders (vi beställde pannkakor och fattiga riddare).

Hur som helst: Vet ni varför vi tittar på den där bilden? Jo, för idag firar jag och K åtta år tillsammans. ÅTTA ÅR! Så vi tog med oss vagn och bebis och firade med fantastisk frukost. Bebisen sov, vi läste DN och åt och åt och åt och tyckte att vi var himla bra som har hållit ihop så länge. (Sänder en tanke till mitt kloka 20-åriga jag som förstod att hålla fast vid denna där. Det bästa jag har gjort faktiskt. Förutom Melker, men han hade ju inte funnits om jag inte hade gjort det andra braiga.)

2011 - ett avslut

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Ja. Var gravid och födde barn. Både omtumlande, skrämmande och alldeles underbart. Men förlossningen alltså - fortfarande kan jag inte greppa att jag faktiskt klarade av det som jag klarade av, och att vi är så många som klarar av det varje dag. Vilken grej. Heja kroppen!

Har du några nyårslöften?
Nej. Men jag ska börja träna snart, har längtat efter det sedan jag tvingades sluta pga sammandragningar någon gång i början av sommaren, men har hela tiden haft den magiska gränsen "12 veckor efter förlossningen" att gå efter. Nu är den passerad!

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Ja, flera! Sophie och Johan fick sin Helge, Anna och Henrik fick Vera, min syssling och hans tjej fick Nour och Jenny och Pontus fick Edith. Sedan var det en hel massa bekanta som fick barn också. För att inte tala om alla bloggare.

Vilka länder besökte du?
Egypten, Italien, Kroatien, Island.

Frukost i Kroatien.

Vilket datum från år 2011 kommer du alltid att minnas?
9 oktober. Dagen då Melker föddes.

Vad var din största framgång 2011?
Det är lite svårt att välja en yrkesmässig framgång när så mycket av det här året handlade om framgång privat. Men jag tror att jag blev en bättre textredigerare under våren, jag vågade mer och lärde mig nya sätt att vinkla en text. Tackar mina fantastiskt duktiga kollegor för det.

Största misstaget?
Jag gjorde säkert en massa misstag, men inget katastrofalt som inte är glömt nu när året är slut. Få misstag är ju lika stora när lite tid har gått.

Bästa köpet?
Det måste vara vår vagn, Bugaboo Cameleon, som vi köpte här till ett väldigt bra pris. Älskar den varje dag typ.

Vagnen, innan bebisen kom för att ligga i den.

Vad spenderade du mest pengar på?
Resor. Och barngrejer.

Gjorde någonting dig riktigt glad?
En massa olika saker. Graviditetstest. Ultraljud. Friskt barn. Alla resor. Det friska barnets första leende. (Första allting, förresten.) Alla fina ögonblick med K.

Melker, knappt tre veckor.

Vilka låtar kommer alltid att påminna dig om 2011?
Håkan Hellströms "Vaggvisa för flyktbenägna". Har inte lyssnat på så mycket ny musik i år, så det kan också få bli ett nyårslöfte - att lyssna, upptäcka och förälska mig.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Både gladare och ledsnare. Graviditet, amning och en helt obeskrivlig trötthet har gjort att jag nog har gråtit mer, men så mycket har gjort mig gladare än någonsin också.

Vad önskar du att du gjort mer?
Umgåtts med mina vänner. 2012 ska bli ett mycket mer socialt och mindre isolerat år.

Favoritprogram på TV?
Nya 2011: Downton Abbey. Up All Night. Hart of Dixie. Love Bites.
Och så alla gamla vanliga: Gossip Girl, Parenthood, Grey's Anatomy, Weeds, 90210, Desperate Housewives, Big Love.
Sedan måste jag lägga till Masterchef, i alla olika former, som vi helt har fastnat i under väntan på barn och efter födsel av barn.

Vad gjorde du på din födelsedag 2011?
Jobbade. Åt middag med K på PA & Co. Jag valde alkoholfritt vin och sedan gick vi till apoteket, köpte två graviditetstest, gick hem och fick bekräftat att jag var gravid.

Hur skulle du beskriva din stil år 2011?
Kompromissfylld. Först var jag gravid och anpassade stilen efter magen. Sedan fick jag barn och anpassade stilen efter amningen. 2012 ser jag fram emot att hitta tillbaka till stilen som är jag.

Favoritklänningen 2011.

Den bästa nya personen du träffade?
Melker. Allt har liksom handlat om att vänta på honom, eller lära känna honom. Är också väldigt glad för att jag har fått träffa och lära känna hans kusin, Vera.

Nyår, del 2

Det blev dags för efterrätt. K och svågern höll ställningarna i köket.

Efterrätt in the making.

Svärmor.

Svåger.

Svärfar.

Och så efterrätten, äntligen: Chokladfondant. Värsta Masterchef-maten, som väl kanske inte blev lika rinnande i mitten som domarna skulle önska, men smaken var fantastisk ändå.

Sedan fick man krama sin bebis.

Svägerskan och Vera inväntar tolvslaget.

Melker fastnade helt framför Skansens nyårsfirande.

Och när vi hade skålat och pussats och kramats och ringt vänner och familj röktes det cigarr ute på verandan och sedan var nyårsafton över. En väldigt fin sådan, ska tilläggas.
Tack fina svärföräldrar för att vi fick komma och fira med er!

Nyår, del 1

Här kommer den första bildkavalkaden från nyårsafton, som vi alltså firade i svärföräldrarnas stuga i Lofsdalen, med: underbar trerätters middag, två fina kusinbebisar, snö, kyla och fjällmys. Fluff, fluff!

Maken och champagnen.

Champagnen...

... och maken.

Sonen sov genom nästan hela förrätten:

Löjromstoast.

Sedan vaknade han och ville hänga lite innan varmrätten.

Vera blev suddig, för hon ville inte ligga still.

Pausande svärfar.
Varmrätten var hjortfilé och den var så god att den inte hann fotas.

Svägerskan och maken.

Och resten av kvällen kommer en annan dag, för nu ska vi käka strax och imorgon går bilen mot Sthlm igen.

duktig bror

Snor en bild som pappa tog i lördags, när min fina och duktiga bror sjöng "One" på Örebros Studentsångarens härliga julshow Kalastider. Det finns en video också, den ska jag försöka dela med mig av så småningom om. Men så länge kan ni väl nästan se hur bra han var?
(Eller så kan ni kika här, på en av videorna från när han sjöng på mitt bröllop.)

en annan helena

Oj, hittade den här bilden bland mina gamla album. Juldagen 2006 såg jag alltså ut så här. Det är inte mer än fem år sedan.
Kan sakna den där frisyren, den förändrade liksom varenda outfit, allt såg genomtänkt och utstuderat modemässigt ut ihop med den. Kanske blir den min framtida bekväma morsafrippa senare i vinter?
Jag gick journalistprogrammet på JMG här och någon månad efter att den här bilden togs flyttade jag till Stockholm för första gången för praktik på Damernas Värld och sedan var magasinsjournalistäventyret igång. Vilken tur att jag plötsligt den här hösten förändrade allt, släppte sportjournalistiken helt och fattade att jag ville skriva för magasin och skriva långt och mycket och jobba med texter och personporträtt och mode. Undrar var jag hade varit annars. Jag och K pratade om Helsingborg då, tänk vad konstigt det känns nu.

höstmagi

Igår, som sagt, promenerade vi ut i hösten och K tog med sin nya kamera. Jag tog med den fula plastkassen med pet-flaskor.
Här bor vi, kan knappt beskriva lyxen i det. Tänk er den här promenaden med barnvagn.

måndagsäventyr

Åh, nu måste ni vara väldigt nyfikna på vart den här äventyrliga dagen till slut tog mig. Jag tänkte väl det. Jo, det ska jag avslöja, jag kom två stationer med bussen - ända till Fridhemsplan - och två personer reste sig unisont när jag klev på för att jag skulle få sitta. Magiskt. Hur som helst gick jag raka vägen från hållplatsen till Lindex, där jag köpte en mycket bekväm amningsbehå som åtminstone passar bra nu och som jag kan växa lite i. Sedan tog jag bussen hem. Och det var den dagens galna eskapader. Tack och hej.

höstfredag

Har jag sagt att jag älskar Stockholm? Har jag sagt att jag älskar hösten? Om det blir en vecka till av ledighet utan bebis tänker jag se till att den ser ut så här. Promenader längs Söder Mälarstrand varje dag. Här är fredagens. Gissa hur långt jag var tvungen att luta mig framåt för att kunna fota mina fötter?