frisyren i morgonljus

Nu ska vi prata lite mer om hår. Och om nystarter. För i söndags nådde mitt tråkjag, mitt hästsvans- eller inbakadfläta-jag, mitt fantasitörstande, hårtrötta jag sin kulmen och fick nog. Och när den känslan kommer måste jag göra något åt den - med en gång. Så jag gick in på Corinne & Friends hemsida, bokade tid tisdag kl 17, stämde av med K som skulle klippa sig en timme tidigare, så att vi passande nog kunde köra bebisöverlämning på ett kafé i Sturegallerian (råkade skriva "bebisinlämning" först, men det hade väl inte varit så passande).

När känslan väl har kommit är jag också helt osentimental. Mitt hår räckte ner till brösten, var Ronja-stort och slitet och tungt och omöjligt, så vad finns det att sakna? Jag brukar byta från långt till page och sedan låta det växa ut ett år eller två för att klippa av det radikalt igen. Älskar förändringen! Och lättheten. Och frisören, Jessica, älskade att få genomföra den.

Hur som helst: Jag är så nöjd! Vaknade med luggen sådär som man glömmer att morgonluggen lägger sig när man inte har lugg, men det kändes mest lite småcharmigt i mitt huvud. Äntligen börjar min väg tillbaka till mig själv. Dramaqueen, men så känns det! Tillbaka till mitt icke-gravida, icke-föräldralediga, fantasifulla och pigga jag.

Om drygt sex veckor börjar jag jobba.