onsdag, januari 25, 2012

stackars stackars mig

Okej, det kan vara så att jag nästan började gråta på Friskis nyss. Jag hade fått på mig träningskläderna, anpassat amningen under morgonen så att Melker skulle sova genom hela passet och tagit mig ner till Mamma Core, 10.30. Bara för att få veta att passet var fullt. Och även om ledaren sa att hon gärna skulle släppa in en extra mamma så kunde personalen i receptionen inte släppa in en extra vagn, för brandrisken. Och man kan liksom inte argumentera med "det är för din egen säkerhet".
Jag svor i huvudet hela vägen hem, handlade och lämpade sedan av alla grejer på hallgolvet och tog en lång vinterpromenad. Med First Aid Kit i lurarna. Och efter typ 40 minuter började svordomarna klinga av. Men fortfarande, hemma igen och med en mätt M i babygymmet, är jag rätt förbannad. Det finns inte mycket som är värre (ja, krig, svält, barnmisshandel osv, jag vet) än att behöva vända i dörren när man väl har lyckats komma iväg för att ta tag i det där med träningen äntligen. Gå hem med träningssockarna nedhalkade i vinterkängorna och sedan inte orka byta varken skor eller sockar för att det är så himla synd om mig och därför behöva gå hela långpromenaden med bara, kalla hälar.

2 kommentarer:

Veronica sa...

Åh jag var med om EXAKT det där! Otroligt surt när man anpassat allt efter det. Sen var jag nitisk i att föranmäla mig på hemsidan.

Sköna Helena sa...

Ja, måste väl också börja med det. Men svårt att veta två timmar i förväg om man måste boka av eller inte - eller så får man bara strunta i all anpassning och gå dit i alla fall!