torsdag, maj 30, 2013

hej då, utvecklingsfasen!

Plötsligt händer det. Jag hade gruvat mig lite för den här eftermiddagen och kvällen eftersom K skulle ut och äta med en kompis istället för att komma till lekparken direkt efter jobbet, som han brukar. Vi skulle vara själva så länge, jag och herr Trots. Men redan när jag hämtade på förskolan märkte jag att något var annorlunda – inga skrik eller ål-kast med kroppen vid påklädningen, inga slag mot ansiktet för att slippa åka hem och istället få fortsätta leka med de andra barnen. Han babblade som värsta mäklaren hela vägen hem: "titta många bommor! Där osså många bommor! Tooor bil, tooor buss, liten bil, mååånga bilar där. Många bå-tar! En bil där." Osv osv osv i all oändlighet. När jag var tvungen att pausa hemma för att gå på toa istället för att gå direkt till gungorna på lekplatsen utan att passera Gå blev han inte vansinnig, ens det lilla minsta.
Det var liksom ett annat barn. Hur många gånger har man inte sagt det de senaste åren, när en utvecklingsfas är avslutad?
Väl på lekplatsen satt han lugnt och åt sin banan – "Sitta bänk. Äta baan." – och sedan gungade vi, lekte vid den lilla babypoolen som nu på sommaren är fylld med vatten, träffade några förskolekompisar, lekte i sandlådan med en lekplatskompis och åkte rutschkana med en ny liten favorit. De var så himla fina, M och hon, sprang runt runt upp till rutschkanan, åkte ner, sprang upp igen och M skrattade så att han kiknade, bara för att han hade någon att leka med. Så himla roligt. Han som så gärna leker själv annars bjöd på hela sitt trevlighetsregister.
Vi gick hem utan bråk, åt middag utan bråk, duschade och lekte vattenlek utan bråk och målade, läste böcker, myste i soffan. Och nu när han sover, K fick lägga honom när han kom hem, känner jag mig helt avslappnad. En sån ovan känsla. Även om det här bara var ett trots-break och han blir tok-Melker igen i morgon ska jag kapsla in den, känslan, och spara den. Ja, hej lilla kapsel aka bloggen, här får du en findag för en gångs skull.

2 kommentarer:

Anna sa...

Vad skönt! Hoppas det håller i sig.

Sköna Helena sa...

Ja, det gjorde det. Typ en halv dag. Men perioderna av lugn är åtminstone längre nu än förut, så något har väl hänt!