måndag, maj 27, 2013

NEEEEEEEJ!!!

Den här åldern som M är i nu, snart 20 månader, är himla fin på många sätt. Men den är också krävande, på (känns det just nu) ganska många fler. Vi snackar tantrums med kast med litet huvud in i valfri vägg, asfalterade ytor, diverse golv, soffkuddar osv. Kast med stor spade full med sand på valfri mamma eller bredvidlekande barn. Kast med mat. Kast med vatten. Kast med klossar. Kast med katter (gosedjur – än så länge – hans älskade bästa kattvän som numera får följa med precis överallt och som somnar bredvid, nära nära).
Så fort något går yttepyttefel, så är det med panikskrik, slag i alla riktningar och skallningar (!) som följd. Det gör ont att vara mamma, kan vi väl bara konstatera.
(Ja, för det är det också – det är mamma som är boven. Pappa får ett glädjevrålat "PAPPA!!!" riktat mot sig när han kommer. Dock duger han inte till så mycket annat, eftersom en aldrig tidigare upplevd mammighet är en lite otippad följeslagare till hårdhänthet och trotsattacker. Mamma ska natta, mamma ska läsa bok, mamma ska köra vagn, mamma ska byta blöja osv.)

Med det sagt: idag när vi stod och småpratade, M i vagnen och jag sittande på huk bredvid, tog han mitt ansikte i sina små varma händer och sa: "Liiiiilla mamma!" med sin minsta lilla röst. Då försvann allt det andra faktiskt.

Med det sagt: jag ska på en massa roliga aktiviteter den här veckan och det här att komma ifrån hemmet och den lilla marodören känns som en sån fantastisk lättnad just nu.

Inga kommentarer: