minnesanteckning, snart 20 mån

(Först en parentes. Inlägget nedanför detta handlade givetvis om en väldigt tillfällig – ca åtta timmar lång – paus i eländet. Nu kastar han grejer igen och allt är som vanligt.)

Men mitt i all trots har det hänt så väldigt mycket. Särskilt med språket förstås, eftersom det märks så tydligt, men även hur han umgås med andra barn och med oss.

– Han är jättefascinerad av andra som är ledsna. "Lessen katt", boken om när Findus var liten och försvann, är favoriten och han bläddrar snabbt fram till bilderna på lilla Findus som gråter. När andra barn gråter på lekplatsen stannar han upp, tittar och konstaterar: "lessen där." Han brukar även låta den egna katten gråta, förklarar att den har ont "aj, aj" och gnyr i kattens ställe.
– Den där gosedjurskatten får förresten följa med överallt. Den är ofta med på förskolan, den är alltid med i sängen och ibland kan den till och med ersätta nappen. Han kramar den, pussar den, gosar panna mot panna. Häromdagen fick den även pussa på nallen. På förskolan har han tydligen varit väldigt intresserad av de andra barnens gosedjur, så nu har han en egen liten hund i sin påse att ha på vilan.
– Han älskar att måla. Helst toooora bollen eller liiiiilla bollen, eller ballonger, och vi får gärna hjälpa till.
– Han älskar fortfarande böcker och att läsa bok tätt tätt ihop i soffan. "Anna bok!" skriker han efter ett tag och då är det bara att gå igenom högen bok för bok, tills han hittar den han är nöjd med. Han gillar bl a "Kissboken", "Totte går till doktorn" och "Vem matar djuren?" förutom "Findus" och den gamla klassikern "Knacka på".
– Han sover ganska bra, vaknar ibland på natten och får ibland sova hos oss – men oftast somnar han om med nappen ("bappisen") eller katten, och många nätter vaknar han inte alls.
– Han äter bra. Det tog ju ganska lång tid innan han ville äta vanlig mat och inte burkmat, men nu gillar han det mesta: lax, potatis (ÄLSKAR sin tatatis), köttfärs, tonfisk, pasta osv. Macka, banan och jordgubbar är andra favoriter. Och BULLE. Gah. Vet inte hur detta har hänt riktigt, vi har varit så himla snåla med socker och inte ens låtit honom smaka när vi har ätit. Så lät vi honom äta kanelbulle en gång och nu är det "BUUUULLLLEE!" så fort vi så mycket som närmar oss ett kafé.
– Allt är antingen stort, litet eller jättestort. "Tooora fanten" säger han med mörk basröst och visar med armarna hur stor elefanten är. "Liiiilla bollen", med yttepytterösten. Jättestor buss, lilla bilen, många blommor. Allt ska definieras. Mammas kudde, pappas tröja, Melkers mat – allt kan även tillhöra någon. Han kallar sig själv "Mecker", innan dess var det "Mette", och han pratar ofta om vad Mecker gör eller vill göra. Mecker måååla! Mecker åka bil. Mecker gunga.
– Han härmar som en papegoja. Nya människor kallar han snabbt rätt namn och hör han nya ord upprepar han dem genast. Helt livsfarligt.
– Ja och så bygger han längre och längre meningar, kan berätta fler och mer spännande saker och göra sig förstådd bättre och bättre. Den utvecklingen är så himla fantastisk för plötsligt kan hans lilla person komma ut hur hans huvud och vi får lära känna den lite mer på riktigt. Han grubblar och funderar och sedan kommer det något kort, men klokt, ibland långt senare.