För exakt tre veckor sedan kröp han för första gången.
Nyss ställde han sig upp mot tevebänken, släppte händerna - och stod kvar, alldeles själv. Både jag och K reste oss, beredda att fånga honom, men han föll aldrig. Eller åtminstone inte på fem-någonting evighetslånga sekunder. Magiskt.
- Posted using BlogPress from my iPhone
söndag, augusti 05, 2012
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar