norrland

Iklädd mormors fina nattlinne är det här min ena utsikt när jag tittar nedåt.

Och här är den andra, när jag lyfter huvudet.

Sitter på den inglasade verandan och tittar ut över trädgården, blåbärsriset och vattnet nedanför; Ytterbodafjärden utanför Sävar utanför Umeå, som dränks av regn som doftar sommar. Blir sugen på att en en gång, som varje sommar sedan jag var tonåring ungefär, ta upp den stora romanen - skriva, skriva, skriva hela dagarna varje dag tills jag lämnar lugnet och tystnaden och åker hem igen och lämnar alltihop, romanen och Norrlandssommaren. Men bloggar istället. Och sitter med bilderna från Kroatien, som alldeles strax börjar droppa in här.

Tjommen sparkar och mår bra, för den som är nyfiken. Och magen mättes innan vi åkte till Island förra veckan, den kvalade in precis på normalkurvan och det lilla hjärtat slog som det skulle. Sedan dess har vi flugit några gånger till, men det verkar den lilla tjorven bara gilla, den trillar runt som vanligt innanför huden och jag läste någonstans att man kan bli mer inåtvänd under den här perioden och jag förstår det. Jag och bebisen är en egen enhet nu och det är bara jag som känner varje rörelse och gång på gång ser hur magen liksom böljar sig fram och tillbaka, ingen annan. Vi är ett team nu och vi har drygt tre månader kvar så här tätt tillsammans innan jag helt kan börja dela med mig. Vecka 27 går jag in i imorgon, eller på onsdag, beroende på hur man räknar. Och som jag längtar nu, efter att få reda på vem det är som bor där inne.