bff

Det här att M nu har en bästis på förskolan underlättar ju lämningslivet aningen. Idag när vi kom till förskolan och bästisen genast dök upp vid vagnen skrek M bästisens namn och så fort han kom ur vagnen och landade på marken sprang de iväg som två små smurfar (de har likadana blå regnkläder och likadana stövlar också, så liknelsen är inte helt off). M kastade sig på marken och ropade "oj, Melker ramlade!" (hans favoritlek) och bästisen gjorde likadant. Sedan jagade de varandra och när jag hade lämnat kläder och ryggsäck och vagn och gick ut genom grinden fick jag en glad vink och ett "hej då, mamma!". Wow. Hur ska vi någonsin kunna flytta härifrån ever?