ibland är det så här

Att min blogg just nu är himla tråkig kompenserar jag med att ha ett himla bra liv vid sidan om. (Yack, tråkigt bloggämne!)
Jag jobbar på dagarna, trivs fantastiskt bra med det trots att det är en hel del att jobba in inför semestern, och kommer hem till en fin man och en bebis som är alldeles löjligt enkel att ha att göra med just nu. Han sover på nätterna, vaknar vid 7-8 (idag sov han till ÅTTA OCH TRETTIO), är glad och nöjd nästan jämt och skriker bara när han är hungrig.
Just nu leker han själv på golvet och är fullt upptagen med en bitring och fast K jobbar idag och jag är själv hinner jag sitta här och BLOGGA.

Och det vet ju alla att en glad och nöjd bloggerska är en tråkig bloggerska. Men en glad och nöjd mamma är en himla bra mamma, faktiskt. För att inte tala om hur bra en glad och nöjd fru är.

Gårdagskvällen är ett sånt typexempel. Anna Ternheim och Melissa Horn spelade på Långholmen och jag och K (med M i selen) tog en promenad i värmen, hand i hand, och tittade på folk och lyssnade på musiken som liksom gav hela Hornstull ett romantiskt skimmer. Eller så var det bara himlen, eller den magiska kvällsluften, eller - ja, den här tiden som jag måste skriva om nu, för att minnas vilka himla fina veckor detta är och har varit.

Idag har jag och M myst med vännerna C och L, som inte hade träffat M tidigare eftersom de har rest runt halva jordklotet. Vi promenerade, lunchade och glassfikade till sist på Henriksvik på Långholmen. C och jag har känt varandra sedan förskolan, varit ihop ett par gånger under typ mellanstadiet och nu bor vi i samma stad, han och jag, vilket är så himla häftigt.

Hur som helst. Ett dagboksinlägg för att inte bara minnas de tuffa perioderna, med vaknätter och panikskrik. Nu kom ett "mamamamama" från golvet, så jag måste gå. Hej så länge.