Intensiva dagar med fortfarande lite sjuklig bebis = lite eller ingen tid för bloggen.
Idag har vi skippat maten och ammat hela dagen = lite eller mycket frustrerad bebis (har ju slutat dagamma, så brösten gör sitt bästa för att producera mjölk i snabbare takt), men samtidigt lite eller åtminstone lite mindre mat och vätska som kom ut igen.
Nyss fick han ett kvällsmål bestående av halv burk pasta med broccoli. Hej då gröt, frukt och grövre rätter tills magen är i balans igen. Och än så länge stannar maten där den ska vara och han somnade efter en kort amning.
Försöker proppa honom full med vätska också, lite i taget, så att han inte ska riskera vätskebrist. Puh. Föräldraledigheten har aldrig varit så mycket ett heltidsjobb, hela dygnet.
Allt detta = en trött och lite slutkörd mamma som bara längtar efter helg och egen tid. Vill ju njuta av de här dagarna, mina allra sista av min allra första mammaledighet. Inte längta förbi dem.
Men som min egen kloka mamma sa - "du kommer ju fortsätta vara mamma hela livet, även när du jobbar", och det stämmer ju. Att den här intensiva perioden är över är ju faktiskt just nu mest välkommet. K får äntligen vara hemma och jag får äntligen tänka på annat hela dagarna, på ord och texter och det som ju är min passion: att skriva. Sicken himla tur att jag har ett jobb att längta till.
- Posted using BlogPress from my iPhone
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Lider med dig lite. Sam hade också magsjuka runt 9 månaders ålder, och det är, som du säger, verkligen ett heltidsarbete. Minns hur jag fick direktiv om att ge honom vätska med en liten spruta var FEMTE MINUT! Det var några intensiva dagar.. puh.
Jaa, de direktiven fick vi också, fast vi skulle skeda i honom vatten. Och bara under en halvtimme, sedan gick det bra att amma ofta så länge han fick behålla vätskan... Men ja, så himla skönt att han är på bättringsvägen!
Skicka en kommentar