skrikchock

Åh herregud. M har inte varit skrikig eller gnällig på ett bra tag nu, inser jag idag när varje vakenstund plötsligt är en liten kamp. Och jag har blivit så bortskämd att jag nu knappt vet vad jag ska göra. Efter över en timmes sövande vid sängkanten, tröstande och mitt i alltihop tokskrattande, slocknade han nu till slut och jag hoppas att det är det han behöver, sömn.
Bråkade nämligen lite med hans rutiner i morse, för att kunna amma på Friskis precis innan passet. Och hans lååånga förmiddagslur blev nog hälften så lång idag. Vilket ledde till mindre effektiv träning än sist på grund av gnällig (trots nyss ätit och nyss sovit) bebis. Jag skyller i alla fall på det, för det kan väl inte vara någon ny fas? Suck, när allt äntligen funkar så bra.

Hur som helst. Lite skryt har jag också: Igår kväll somnade M redan 20.40 och jag och K fick en härlig myskväll med fantastiska serien Sherlock, tända ljus och snöfall utanför fönstren.
Sedan sov han fem timmar, ammade, och sov nästan fyra timmar till. Innan jag väckte honom från nästa sovstund och sabbade sov- och ätmönstret. Men väldigt tacksam för gårdagkvällen.


- Posted using BlogPress from my iPhone