Titta vad stor han har blivit, den här tio veckor unga pruttmaskinen, som finns vid min sida alltid, alltid. Hur en främling kan komma in i ens liv, ta över det fullkomligt, och man älskar honom trots att han skriker, kräks på en och man måste torka bort hans bajs flera gånger i veckan. Bajs, förresten, det är på gång nu, hör jag från babysittern. Han trycker och kämpar. Jag ger er några av hans miner, så går vi och byter blöja så länge:
söndag, december 18, 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
va FIN han är. Vi kan väl försöka ses efter jul?
jag tycker att det är helt fantastiskt att man ser likheter med barnens föräldrar.
fast det ju helt självklart ska vara så, det är ändå så häftigt.
på ena bilden är han din man, på andra bilden är han du.
och fast han är så mini nu, så kommer man att känna igen hans utseende sen när han är flera år gammal.
en riktig sötnos!
Ugglalala: Äsch :) Och ja, ja, ja!
Joanna: Vad roligt att du ser det, att man kan se det, fast vi ju aldrig egentligen har setts. Fast det känns så! Och ja - det varierar från dag till dag vem han är mest lik!
He is so adorable. You are lucky to have him.
cpl: I know, I really am :)
Å vad stor han är nu! Å så gullig :) En liten prins. Kramar från Anna Ehlén
Anna: Ja, det är inte klokt hur mycket som händer hela tiden - han både växer och lär sig nya grejer varje dag, känns det som. Men det vet ju du, hur snabbt de utvecklas och förändras :) Och snart kommer en till! Kram
Skicka en kommentar