Skötbordet blev så mycket roligare med ny lampa. Bara väggarna som är lite kala. Ja, och sladden ska ju inte hänga sådär såklart och...
Den här veckan har varit så himla bra. Åh. Som om det vänder nu och verkligen blir enklare och enklare, på riktigt. Idag fyller Melker två månader.
Nytt:
- I fredags, för en vecka sedan, började vi med Minifom. Och plötsligt, faktiskt redan samma natt, sov han fler timmar i sträck och framför allt blev kvällarna enklare med en gång. Han är nu vaken och pigg, även när K kommer hem, vilket är fantastiskt. All cred till de små dropparna.
- Han är nyfiken på allt, helt plötsligt, vill inte gärna sova i vagnen när jag är ute på äventyr utan hellre sitta med och titta på allt runt omkring.
- Han blir lätt uttråkad. Plötsligt börjar underläppen darra förtvivlat när han suttit ensam i babysittern eller legat i babygymmet för länge. "Ta upp mig! Se mig! Lek med mig! Lämna mig ALDRIG!" säger gråten som följer på läppdarret om han inte får uppmärksamhet genast.
- Nacken blir stadigare och stadigare och med stöd kan han sitta med på en bordskant när jag fikar, eller på en kafédisk när jag beställer.
- Det är inte längre antingen gråt eller sömn eller bröst. Långa stunder är han vaken och med, och skrattflörtar med alla i närheten.
Och nu sparkar han på sin mamma för uppmärksamhet, där han ligger bredvid mig i soffan, så det är väl bäst att ta helg nu. Hoppas ni får en fin en.
6 kommentarer:
Härligt!!! Jag tror det händer nåt vid ca 6 v. Då blir det liksom lite lättare och roligare. Och sen fortsätter det åt samma Håll!!! Kram
Ja, det verkar som att de första två månaderna cirka är rätt jobbiga för de flesta. Sedan händer det något. Och tänk vad magiskt att det börjar hända nu! Och oj vad jag ska sprida den insikten!
Hej Helena,
Gillar din blogg! Undrar hur det går med amningen, det var länge sen du skrev ngt om det.. :)
Om du undrar vad jag gör uppe 04 på morgonen, så sitter jag själv o ammar.
Vilken fin lampa, var har ni hittat den? Kul att Minifom var en sån succé! Det blir verkligen lättare hela tiden. Våran ekorre är 1,5 år nu och häromdagen passade vi en femmånadersbebis och sa till varandra hur LÄTT det är nu när ungen inte skriker utan att man vet varför.. och folk med femåringar tittar medlidande på mig och tycker att 1,5-åringar är svinjobbiga :)
Anonym: Tack! Och tänkte faktiskt göra ett inlägg om det strax, det har nämligen bara gått bättre och bättre. Hoppas det går bra för dig också!
Veronica: Den hittade vi på Ljushuset, vid Fridhemsplan, de hade en del fina barnlampor när vi var där... Haha, det där stämmer nog verkligen! Och det gäller att komma ihåg att njuta av det som är bra vid varje ålder. 1,5 år - wow, det känns så långt fram i tiden. Man är ju liksom inställd på spädbarnstiden, men att de sedan ska bli 5 år, 10 och 15 år känns ju faktiskt bara overkligt...
Skicka en kommentar