torsdag, november 17, 2011
Jaha, vad hände här?
Man ska inte ropa hej osv.
Men jag älskar att ropa hej, att ta ut små segrar i förskott. Det gör ju inte det jobbiga mer jobbigt, att fira det som känns bra. T ex var det inte efter gårdagens hejarop till mig själv MER jobbigt att M igår kväll plötsligt skrek hysteriskt vid amning och vägrade bröstet, att vi till slut inte somnade förrän tre för att sedan vakna med samma bröstskräck vid sex.
Det var bara jobbigt oavsett.
Dock har vi nu lyckats amma lite och han sover tätt intill det tidigare så läskiga bröstet utan att ha behövt ersättningen jag värmde vid halv nio.
Hoppas det var en tillfällig svacka och att vägran berodde på konstigt luktande krämen jag smörjde ansiktet med innan läggdags. Eller magont. Eller övertrötthet. Eller vad som helst som inte betyder slut på amning.
Hur jag nu ska överleva den här dagen är en helt annan, mer komplex, fråga.
- Posted using BlogPress from my iPhone
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
När min gosse var 2 månader fick han plötsligt också skrikattacker vid amning (efter att ha ammat på som värsta proffset fram till dess). För oss hjälpte det att ge Minifom-droppar precis före amning. Sen gick skrikandet över efter typ 2 veckor. Vet inte om det är nåt som skulle funka för er också.. Det är ju aningen stressande med skrik i samband med matning (minns särskilt en episod från X2000 med skrikande barn, fullt tåg och blottat behag ;)
Ja, vi har funderat på Minifom, men inte testat ännu. När han är helt mätt skriker han ju normalt sett inte - åtminstone har han inte gjort det tills nu. Usch, får ont i magen bara av tanken på X2000! Tyckte det var tillräckligt jobbigt att bara sitta och amma bland alla medpassagerare - utan skrik. Nästa gång blir det nog flyg för oss!
Som du skrev i ditt senaste inlägg kan det nog vara en bra idé med pump för att få fart på det hela. Och för den delen är det ju ingen skam i att inte amma heller, men det verkar ju som att du gärna vill göra det, och det förstår jag för det ville jag med. Jag satt i tårar när han blev 9 månader och plötsligt inte ville ha längre. Otacksamt, tyckte jag!
Nej, det är ju verkligen ingen skam att inte amma! Men jag vill så himla gärna. Och de senaste dagarna har det gått superbra, med tätare amningar och mindre ersättning. Så det går åt rätt håll i alla fall! Så himla skönt för alla, tror jag :)
Skicka en kommentar