insomnia

Kan det vara så att sängen helt enkelt är för rolig för att den här minimistern ska vilja somna före ett? (Japp, har lyckats flytta fram insomnandet en timme. Och inatt somnade åtminstone jag strax efter tolv, så det gjorde väl troligtvis han också. Yeay!) Det finns så mycket att titta på och pilla med och sträcka sig efter att det blir alldeles för tråååkigt att somna ifrån alltihop. Kanske? Jag vet inte. Nu får han i alla fall sova med mig i sängen så länge. Han är faktiskt bara fem veckor gammal och jag ser ingen anledning till att börja med sovmetoder redan, när han dessutom sover så djupt och så länge åt gången. Tar ett projekt i taget. Först: Somna tidigare. Sedan: Somna ensam. Var sak har sin tid och så vidare.

Tillägg: Jag vet inte om jag någonsin överhuvudtaget kommer vilja använda sovmetoder och menade inte att det ens har varit ett alternativ så här tidigt. Det lät kanske så, såg jag nu i efterhand. Inget ont om sådana metoder heller, om de funkar och känns bra är väl det viktigast? Har dock lite svårt för det där med att lämna en bebis skrikande, för att den ska lära sig att somna ensam, men om några månader kanske jag tycker helt annorlunda. Än så länge går jag efter min egen instinkt-metoden, mest för att den där instinkten plötsligt finns där och känns rätt. Häftigt, tycker jag.