Det senaste inlägget känns så härligt naivt och piggt, när jag ser det nu på eftermiddagen.
Sedan dess har vi:
- Skrikit och skrikit och skrikit en hel eftermiddag. (Melker)
- Tröstat, ammat, gett ersättning, gett ännu mer ersättning, gråtit lite själv av ren trötthet, studsat i sängen med bebis i famnen (oväntat effektivt!) för att slippa skrik och fått huvudvärken från kaffebristhelvetet och kommit på att jag ju druckit kaffe varje dag under föräldraledigheten med K. (Helena)
- Tagit oss ut på promenad för att söva bebis. Jublat över att han somnade så fort han fått på sig kläderna. (Båda)
- Fastnat i kvadratmeterstor hiss på väg ut. (Båda)
- Gråtit i hissen och inför snäll granne utanför hissen och pratat i falsett med positiv och välmenande kvinna hos hisservice efter beskedet "reparatör är på väg, kommer om TJUGO minuter". (Helena)
Japp. Intensiv första ensamdag detta.
Är dock nästan upprymd nu sedan jag insåg att jag lika gärna hade kunnat fastna i hissen den första åkturen, då jag ENSAM med Melker KVAR I LÄGENHETEN, åkte ner med nederdelen av vagnen, innan jag åkte upp igen för att hämta resten (läs: bebis + liggdel vagn).
Det kommer jag inte göra igen.
På grund av stygn och diverse lagningar efter förlossningen kan jag nämligen inte bära tyngre än Melkers vikt på tre månader. Därav den smarta lösningen med vagn + hiss. Den tror jag att vi reviderar nu, ja. Tack och hej.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Å, förstår att du var jätterädd (och trött, då känns allt värre) men vilken tur att det gick bra. En räddare i nöden för mig var BabyBjörn-selet, perfekt för turer till tvättstugan och en kortare promenad. Kramar från Anna Ehlén
usch, stackars dig. Nu kan det bara bli bättre imorgon- massa kramar till er, saknar er redan
Men hu! Vilken dag. Trösta dig med att det nog var ett lågvattenmärke du inte kommer behöva uppleva igen.. 20 minuter! Hur vågar de? ;)
Anna: Tack för tipset! Har använt den för att kunna göra frukost en särskilt mammig dag, men den lär plockas fram en hel del framöver...
Mamma: Japp, allt har blivit SÅ mycket bättre för varje dag. Och veckan slutade fantastiskt.
Veronica: Ja, jag insåg faktiskt i efterhand att 20 minuter ju är rätt snabbt för ett inte särskilt akut ärende. Men just då kändes det helt vansinnigt :)
Skicka en kommentar