Nu är det så här att jag har en liten kille som hänger vid något av mina bröst ungefär nittio procent av tiden, därav bloggbristen. Har så svårt att skriva med bara en hand - och fota, det går inte alls. (Vet att det låter helt sjukt för den som inte har barn, eller för den som har barn och som klarar att multitaska, men så ser det ut för mig just nu.)
Jag vet att allt jag pratar om nu handlar om amning och mjölkproduktion och bröst, men det är för att min tid inte räcker till något annat. Det och teveserier, för det är min bästa amningssyssla. Hur som helst: Lovar blogga bättre snart, men just nu är mitt fokus på den här ganska sugiga (ja, på alla sätt faktiskt, är helt slut och skör och utammad) veckan, som förhoppningsvis blir bättre redan imorgon. Då är det nämligen premiärträff med föräldragruppen. Ser väldigt mycket fram emot det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Heja dig!
Det kanske inte känns så när man är mitt i den mest intensiva perioden, men innan du vet ordet av kommer han käka typ var tredje timme och du kommer helt plötsligt ha tid att.. jamen typ duscha ;)
Faktum är att man saknar amningen när den är över. Även om det är rätt skönt på sitt sätt att kunna sitta på ett café med en kopp kaffe medan ettåringen käkar kanelbulle :D
Tack! Och ja, idag känns det faktiskt som att det kommer bli annorlunda så småningon, kanske till och med ganska snart. Den här berg-och-dalbanan som är spädbarnslivet.
jamen helena,
inte ska du behöva multitaska redan!
när vi just fått barn och han ville ha mat var vi alltid två.
en var ju tvungen att trösta bäbisen medan den andra blandade till ersättning (eller hällde upp den i en flaska, för blanda gjorde vi i storkok och hade i bringare i kylen).
det kändes som att vi ändå var knappt så pass många som krävdes för att ta hand om det lilla livet.
den första tiden kan man inte ha vant sig vid allt.
snart kan du fota med en hand, och brodera en kärleksfull bonad med den andra, SAMTIDIGT som du ammar och byter blöjor.
och blir det inte så, så har du kanske istället vant dig vid att göra en sak i taget?
fast den där låsta känslan är vidrig, det är därför jag är så dålig på att natta nu, jag blir rastlös och tänker på allt annat jag hade kunnat göra med kvällen än att ligga och stirra upp i taket och sjunga visor för sonen.
heja er!
Taack Joanna! Och ja, jag försöker verkligen landa i det där att inte BEHÖVA göra allting just nu och att inte BEHÖVA hinna med allt jag vill. Vissa dagar är det bara så mycket svårare än andra. Som tur är blir de andra dagarna fler och fler hela tiden, så snart kanske jag sitter där med brodyren, kameran och blöjorna i ena handen och Melker med bröstet i den andra? :)
Skicka en kommentar