Apropå det här med sömn. Har just nu en uppenbarelse, sedan vi för en gångs skull lade bebisen ifrån oss när han somnade på Ks bröst. Nu sover han i sovdelen till vagnen, så att vi kan se honom, men plötsligt inser jag att alla småskrik och oroliga rörelser han brukar göra bara är drömmar. Han skriker till, ganska högt, och sedan sover han lugnt vidare. Och vi som brukar trösta (dvs väcka!) honom när han gör så bredvid mig i sängen eller hos någon av oss i famnen eller i knät. Kanske inte det smartaste för en lugn nattsömn. Ikväll blir det nog en ny test av spjälsängen, åtminstone till en början. Han brukar ha lite svårt att somna själv, men med överoroliga och nybakade föräldrar är det kanske inte så lätt att sova med dem heller.
Föräldraskap handlar så mycket om att felsöka.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Ja, visst är det mycket felsökande och inte alltid så lätt att utröna vad som felas de små liven. Inte finns det nån helpdesk att ringa heller ;)
Det där med att somna själv brukar nog bli lättare sen när de använder napp, vilket han kanske inte gör än. Hur går det med matandet? Själv saknar jag amningen -- även om det såklart är lätt hänt att den där första tiden hamnar i ett totalt romantiskt skimmer med tiden, trots att det faktiskt egentligen är rätt krävande att vara en mjölkbutik som är öppen dygnet runt..
Napp ja! Faktiskt provade vi det igår och det gjorde hela honom lugn. Dock ska vi amma oftare nu + ge ersättning, så får se om den behövs ikväll, men annars var det ju en magisk lösning på panikskrikandet! Japp, mjölkbutik helt klart, men oftast är det ju väldigt mysigt också faktiskt...
Skicka en kommentar