Idag inleds rättegången mot barnläkaren som eventuellt gav en döende liten nyfödd flicka för mycket morfin.
Egentligen borde jag inte säga något alls, för hela saken gör mig så himla arg och ledsen. Att en läkare lindrar smärtan hos ett döende barn, och sedan riskerar att dömas för dråp, är så sjukt att jag inte orkar tänka på det. Och alla barn som under tiden får lida, eftersom läkarna nu är livrädda för att ge en för hög dos smärtlindring med risk för att hamna i samma situation... Vem tar ansvar för deras sista tid i livet?
Om mitt barn skulle dö, om jag visste att det var det som skulle hända, då hade min högsta prioritet varit att det inte skulle ha ont, till vilket pris som helst. Om det då visade sig i efterhand att min läkare hade gett en för hög dos av det smärtlindrande medlet (vilket det inte är bevisat att hon har gjort i det här fallet), så hade jag varit tacksam för att barnet slapp lida sina sista timmar i livet.
Den här läkaren avbröts istället i sitt arbete en dag av att polisen stormade in och satte handbojor på henne och tog henne med sig. Som en brottsling, vilken som helst. Och så började hennes mardröm, och många andra läkares.
För om hon döms, hur ska barnläkare kunna göra sitt jobb framöver då? Ska smärtlindring för barn handla om hur rädd sjukvårdspersonalen är att det ska bli lite för mycket? Att polisen en dag ska storma in? Nej, då är det väl bättre att ligga lite lågt så att ingen riskerar någonting? Barnet kommer dö ändå, men hur hög smärta det ska utsättas för innan dess kommer styras av helt nya argument. Alltså, inte av medkänsla för barnet eller den medicinska erfarenheten i första hand, utan av sjukvårdspersonalens rädsla för rättsliga följder. Och med all rätt.
Som sagt, jag vill egentligen inte ens tänka på det här, det gör mig så himla ledsen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Men nu utgår du från att föräldrarna gett sitt samtycke till att läkaren skulle ge smärtlindring vilket inte behöver vara fallet här.
Jag är absolut inte emot att ge smärtlindring men jag förstår inte varför man ska ge en så hög dos? Och är det verkligen en läkares roll att påskynda döden? I Sverige är det inte okej med aktiv dödshjälp - vilket såklart kan diskuteras. Men som det är nu så får inte läkare aktivt medverka till en patient dör, om jag förstått det rätt.
Sen så måste jag bara påpeka ett fel - det är inte civilrättsliga följder utan straffrättsliga det handlar om.
Glömmer att jag har jurister bland mina läsare :)
Vad jag menade med civilrättsliga var att det inte handlar om hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd den här gången, utan om en rättegång mot läkaren som privatperson i det "civila". Och att det inte handlar om en anmärkning på läkaren som läkare, utan om ett straff mot en civil person. Skrev slarvigt ihop det som civilrättsligt, men ändrar såklart!
Dels har jag läst att föräldrarna till och med önskade mer smärtlindring (dock kan man väl inte alltid lita på det som står i media), vilket sjukvårdspersonalen sedan inte gav, men dels så måste det väl vara läkarens jobb att avgöra om barnet lider och om det i så fall behöver en högre dos? Om det sedan kan avgöras i en rättegång i efterhand, av juridiskt kunniga (till skillnad från medicinskt kunniga, som ju friade sjukvårdspersonalen i det här fallet), att läkarens bedömning var felaktig - ja, det känns inte riktigt tryggt eller bra, tycker jag. Det måste vara sjukvårdspersonalens jobb att avgöra det, men om hon fälls blir det inte så längre.
Och varför skulle hon som läkare försöka döda ett döende barn, eller påskynda döden, av någon annan anledning än att minska barnets smärta?
Hur som helst så kommer väl detta handla om huruvida man kan bevisa att det är läkaren som har gett en för hög dos eller inte? Och inte varför, gissar jag? Men har inte koll på juridiken här, har bättre koll på medicinen...
I första hand kommer det nog handla om läkaren gett en för hög dos eller ej. Blir svaret ja på den frågan blir nästa fråga om läkaren har rätt att göra det eller inte. Dvs handlar det om aktiv dödshjälp och har en läkare rätt att bidra till det? Det är iaf vad jag tror att den juridiska knäckfrågan är.
Anledningen till varför hon gjorde som hon gjorde är inte relevant för om hon begått ett brott eller inte utan för vilket straff hon kommer få. Alltså även om barnet lider så betyder inte det att läkaren juridiskt sett har rätt att påskynda döden. Jag tror att föräldrarnas samtycke kommer ha relevans - och även om de har gett sitt samtycke betyder inte det att läkarens agerande har varit ok.
Det här är vad jag tror iaf - är inte inriktad på straffrätt så jag har inte 100% koll. Hade dock en diskussion om just dödshjälp i våras på min utbildning, med fokus på vad rätten till liv innebär.
Det verkar iofs som att det råder delade meningar om det här fallet bland jurister - och kanske även bland läkare?
Sen om det är ett fall som ska avgöras av medicinskt eller juridiskt kunniga är en fråga jag inte vet svaret på. Jag inte tillräckligt insatt i frågan för att kunna avgöra det. Jag vill bara ge mitt juridiska perspektiv på den.
Jag håller med dig Helena!
Usch så hemskt!
Nu är det nära! Tjo ho! Lycka till med allt!
"Tant" Eva
Anna: Ja, och det juridiska perspektivet blir ju såklart jätteviktigt och intressant när det gäller ett sånt här fall. Men jag tycker mest att det känns farligt att en yrkeskår med en så specifik utbildning och kunskap som läkare ska kunna dömas av folk som inte riktigt vet vilka gråzoner eller rutiner som finns. Därför känns det mer naturligt att socialstyrelsen eller hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd tar ställning - och att det de "dömer" sedan gäller, vilket det ju inte blev i det här fallet...
Eva: Tack, tack! Kanske hinner vi ses innan dess? Det är ju snart dags för dig med, fast det gäller en helt annan sak! :)
jag håller med dig Helena.
Skicka en kommentar