Tänk att fötterna som töjer ut magen inifrån, sparkas och buffar, ska bära de här snart. Tänk att den som jag levt närmast i över åtta månader, som jag gnällt på, burit överallt och längtat efter en dag ska sova i pyjamasen som hänger där bakom. Tänk att en liten liten person ska komma in i våra liv och att garderoben vi tvättar nu om bara några veckor ska tillhöra en minikombination av oss. Tänk vad livet är konstigt.
3 kommentarer:
ja visst är det fantastiskt! Jag har hittat the missing box, dvs en låda kläder till, lite blåvita p o pyret o lite små klänningar, den vit.röda bl a så nu hänger små kläder till tork, på min altan oxå.
det mysigaste av allt.
och känslan av overkligt som man förstår snart är vardag: de minismå strumporna och tröjorna som hänger på tork i lägenheten.
spännande!
Mamma: Åh, vad mysigt! Du får ta med dig när du kommer upp!
Joanna: Ja, just det där att det kommer bli vardag och att man kanske snart är TRÖTT på att tvätta de där små strumporna. Overkligt.
Skicka en kommentar