skip to main |
skip to sidebar
110831
Det här med att folk inte reser sig på tunnelbanan när man ser ut så här. När man dessutom klunkar vatten från medhavd flaska, pustar och flåsar, bär gympaskor och uppenbarligen inte mår så bra av att stå flera stationer. Inte okej, faktiskt. Igår hände det både till och från jobbet. Och nej, jag vill inte behöva be om detta. "Ursäkta, skulle jag kunna få din plats?" Istället står jag och väntar på ett tåg där jag ser att det finns lediga platser från början, för att slippa. Förmodligen måste gamla och andra som av olika anledningar har svårt att stå tänka likadant. För att medpassagerarna inte vill titta upp och möta en blick, med risk för att behöva resa sig upp för någon annan.
De som trots allt faktiskt reser sig, förresten, är unga tjejer med småbarn (senast en tjej som hade en nyfödd bebis i sele på magen) eller äldre damer som jag skulle ha rest mig för själv. Och jag uppskattar det så himla mycket.
Klänning, Lindex. Kofta, Carin Wester.
2 kommentarer:
det är faktiskt så jäkla irriterande.
men jag antar att man måste ha varit gravid själv för att förstå exakt hur jobbigt det är bara att ha en stor mage som sätter spel på tungdpunkten och får ryggen att braka ihop.
andra kan dessutom omöjligt veta hur det trycker på neråt, och hur ont det kan göra i fogarna.
tycker att de där stolarna som är reserverade för äldre, lika väl ska vara reserverade för höggravida.
i många andra länder är skylten med den gamla som har käpp alltid i sällskap med en kvinna med stor bäbismage.
varför inte i sverige?
(för att många anser att graviditet inte är en sjukdom, och att man därför inte kan sjukskrivas från jobbet pga av den? även om hela kroppen brakar ihop för somliga (MIG) och man blir fysiskt handikappad.)
Jaa, det där sista tror jag är det viktigaste. "Du är faktiskt inte sjuk", har jag sett bland kommentarer om detta på nätet. Nej, inte sjuk, men jäkligt funktionsnedsatt. Att inte orka stå stilla i rörlig t-banevagn ens en kvart utan att få ont i ryggen eller vilja lägga sig ner på golvet av trötthet är ett handikapp. Om en tillfälligt och av en god anledning. Och jag har ändå inte foglossning eller annan ryggsmärta, och har sluppit de flesta krämpor. Jag orkar inte stå i alla fall.
Skicka en kommentar