onsdag, juli 06, 2011

väntan

Vet ni hur mycket jag längtar nu? Har suttit med världens finaste (ja, det är hon, ni ska snart få se) bebis i famnen och under henne rörde sig Tjommen i magen och kanske förstod de någonstans att här ligger vi - vi som är kusiner och som kommer att växa upp nästan som syskon och betyda så mycket för varandra att det inte går att ana än. Ja, jag tar ut allt i förskott, för jag vill det. Jag vill våga längta och planera och älska innan jag har minsta aning om hur det kommer att bli. Finaste Tjommen, du känns närmare vid varje spark och att du en dag om bara några månader ska ligga sådär i min famn går inte att greppa överhuvudtaget, men det finns inget jag ser fram emot mer.

2 kommentarer:

Unknown sa...

klart att man ska få längta! det är ju en del av det mysiga! (världens finaste bebis finns det många av, hos mig bor 2 st ;)

Sköna Helena sa...

Ugglalala: Ja, tänk jag känner de tre finaste bebisarna i världen :) Och ja, jag tror att den där längtan är en jätteviktig del av hela det här projektet som det är att vänta barn. Att vänta på ett barn. Och skulle något gå fel så mår man ju inte bättre för att man tog ut det jobbiga i förskott...