Jag kan inte resa mig ur soffan och gå ifrån teven. Försöker ta in det som har hänt i Norge och kan inte glömma alla de föräldrar vi såg intervjuas igår, som hade pratat i telefon med sina barn när de sprang för att hitta ett gömställe på ön, och sedan inte hört något mer. Känner så för alla de som har drabbats av det här, som nu vaknar upp till en helt annan verklighet än de vaknade till igår.
Om man är arg på samhället, varför ger man sig då på barn?
Journalistjaget i mig kan inte låta bli att reagera på hur snabbt namn och bild på den misstänkte kablades ut i precis alla medier. Sitter framför SVT och har än så länge inte sett någon bild här, men den kommer nog. 'Den syns ju överallt annars på nätet, så då är det väl bättre att riktiga medier avslutar alla spekulationer och berättar sanningen' gissar jag att motiveringen på redaktionerna är. Och den är väl vettig, men värd att diskutera.
En annan sak som är värd att diskutera är att en ensam galning som är muslim automatiskt kallas terrorist. En ensam galning som är kristen får vara bara en ensam galning.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
fast på DN kallar de honom för terrorist
Ja! Jag vet, de gjorde inte det när jag skrev det där inlägget, men nu är han terrorist överallt och man kallar attentaten för terrorattentant. Mitt i alla kaoskänslor och sympati med alla drabbade känns det i alla fall bra. Eller kanske inte bra, men i alla fall rätt, och ett steg i rätt riktning.
Skicka en kommentar