31 veckor avklarade idag och jag går in i vecka 32. Nio veckor till BF och det känns som om veckorna går ganska fort nu, vilket är skönt. Två månader kvar imorgon.
Klänning, H&M. Skärp, present.
En annan sak: Är det bara jag som tycker att det är lite galet att alla medier nu låter den norska gärningsmannens pappa uttala sig helt oemotsagd? Han känner skam och sorg, men inget ansvar. Och det klart ingen vill ta på sig något ansvar när det gäller massmord, men han har inte haft någon kontakt med sin son sedan han var tonåring. Kanske borde han fundera lite på det och vad det har gjort med sonen, istället för att säga att sonen borde ha skjutit sig själv?
Och framför allt borde medier inte ge honom utrymmet att få säga så. Helt utan någon djupare analys. En pappa som varit frånvarande under halva sin sons liv har faktiskt ingen rätt att säga att han nu önskar att han vore död, vad han än har gjort. Han har ingen rätt att bli något slags självuppoffrande hjälte.
2 kommentarer:
Jag håller delvis med dig men jag tycker inte att pappan egentligen har något ansvar för vad hans son gjort. Det finns mängder av barn med frånvarande fäder som inte begår en sådan här handling. Att pappan inte varit en aktiv del av sonens liv kan inte ursäkta det gärningsmannen gjort.
Sen att sitta och säga att man tycker att ens son borde ta tagit livet av sig är så urbota dumt och elakt att jag inte vet hur jag ska kommentera det.
Nej, det ursäktar ju ABSOLUT inte sonens beteende att pappan har varit frånvarande. Men sonens beteende ursäktar liksom inte heller pappans beteende. Och även om inte alla med frånvarande fäder beter sig dåligt eller blir psykiskt störda, så kan ju en frånvarande förälder åtminstone vara en förklaring till att en man gör det... En förklaring, men ingen ursäkt!
Men det jag blir mest irriterad på är ändå att han, pappan, får uttala sig så helt utan kritik överallt. Det är lite läskigt faktiskt.
Skicka en kommentar