felicity

Plöjer mig igenom gamla serier och sedan Dawson's Creek tog slut har jag gått över till Felicity. Plötsligt är jag 15 år igen och drömmer om att någon, någon gång i livet, ska se mig som Ben ser henne. Trots att jag knappt vågar se mig själv i spegeln i badrummet för att mina pyttesmå fula bröst, stora fotbollslår och sneda tänder då tar över hela rummet.
Jag drömmer om att det ska finnas någon, någonstans, som har någon freaky fetisch och bara gillar små bröst.
Inte kan jag tro att någon ska gilla mig, hela mig, för att det är jag.
Att någon till och med ska tycka att jag är vacker, vackrast av alla.
(När jag gick in i ett rum med nya människor tillsammans med mina vänner brukade jag rangordna killarna efter snygghet. Om jag var med tre vänner var jag automatisk nummer fyra i ordningen och siktade in mig på den fjärde snyggaste killen. "Han var söt", sa jag, eftersom det faktiskt fanns en chans att han skulle välja mig och jag då slapp förnedringen i att se killen jag hade 'valt' ragga på mina snygga kompisar.
Om någon av killarna som jag hade placerat längre fram i ordningen kom fram till mig fick han resten av kvällen höra att jag visste att han egentligen hellre ville vara med någon av de andra. "Du kan gå till henne nu, det är okej. Jag förstår.")
Jag skulle så gärna vilja prata med mitt 15-åriga jag och berätta för henne hur fin hon var. Hur smart och rolig och snygg. Och att många av de killar hon mötte under de där åren faktiskt såg det också. Hon skulle såklart aldrig tro mig, men kanske skulle hon någon gång, på någon fest, tro någon av dem.
Allt detta för att presentera den fina låten ovan, av Amy Jo Johnson.