Foto: Solveig Holstein
Idag för sju år sedan gick vi på bio tillsammans första gången, Love Actually på hans initiativ. På de två tidigare dejterna hade jag haft strikt, svart kappa på mig, och lånade kläder, lånade klackar – ville se äldre ut och inte riktigt som jag, så att han skulle tycka om mig mer. Den här kvällen valde jag barnsliga, varma jackan, min vanliga, och han tog min hand i biomörkret och sedan kysstes vi utanför i januarikylan och efter det skulle jag inte kyssa någon annan på sju år. Magin i det, det overkliga i om jag hade förstått det då, men det kunde jag ju inte. Kunde inte se ens en vecka framåt, en månad, att han skulle välja mig och vi välja varandra fortfarande sju år från då.Här är vi nu. Gifta och jag ligger hemma i vårt hem i soffan sjuk och han jobbar, men vi har varit kära i varandra sedan dess. I sju år, idag.
Today we celebrate seven years together, me and my husband. Imagine if I had known then, at the movies where he took my hand, and we kissed, that we would only kiss each other for seven years to come.
2 kommentarer:
Jag kommer ihåg första gången du kallade K för "pojkvän". Känns inte som att det var snart sju år sen...
AnnaBanana: Nej, gud det gör det verkligen inte. Sju år och vi har inte åldrats ngt :) Minns faktiskt det där jätteväl jag också, tror vi stod och skulle hämta gamla littvet-tentor att plugga på. Och ungefär i samma veva träffade du din A…
Skicka en kommentar