vad jag bryr mig om nu är att från samma säng, lyssna på samma regn

Strumpbyxor i tre rosa nyanser och alldeles hela, trots att de användes flitigt under gymnasiet – tillsammans med korta jeans och knälånga kjolar, med matchande accessoarer. M, du minns, och jag minns dina vita lackskor i loafersmodell.
Tillsammans med Håkan reser jag i tiden och landar där, sjutton år och livrädd för att inte bli hejad på i korridoren – tänk om han inte minns mig, inte känner igen, inte låtsas om – och sedan hejar han och det blir aldrig mer än så.