Sköna Helena

pyjamasparty

2012-02-16T21:46:00.001+01:00

Det är ganska mycket action just nu, om man säger så.

- Posted using BlogPress from my iPhone

En vanlig stund bara

2012-02-16T17:12:00.001+01:00

Här sitter vi och ammar på hallmattan och försöker hålla oss tysta när Melkers morfar intervjuas av Sveries Radio i vardagsrummet. Inga konstigheter.

- Posted using BlogPress from my iPhone

gofrukost

2012-02-16T11:06:00.001+01:00

En sån himla bra start på dagen. Nu ska jag fixa lite här hemma innan Melker vaknar och vi ska på träff med mammagruppen hemma hos en av de andra mammorna. Det borde bli en bra dag, detta.

Peppar, peppar.

- Posted using BlogPress from my iPhone

en present

2012-02-16T10:00:00.002+01:00

Melker upptäcker fler och fler av sina leksaker. Som den här fina virkade myrsloken (visst är det en myrslok?), som han fick av Anna när han föddes. Och hon har virkat den själv! Wow, blir alltid lika imponerad av pyssliga, kreativa personer. Den är så himla fin! Och idag upptäckte Melker det fina i den också. Förlåt för mörka bilder, men detta hände i morse. Får ta en bättre bild av djuret när han vaknar igen, men nu tar han sin så viktiga förmiddagslur.

- Posted using BlogPress from my iPhone

backspegel

2012-02-15T16:00:00.001+01:00

Blev lite inspirerad av Sophies tillbakablickande i arkivet. Så jag tog en peak i mitt eget och hittade Dagens Sköna Helena från nästan exakt den här dagen 2007, 2008, 2009, 2010 och 2011.
Varsågoda:

15 februari 2011

Här bor det en liten, liten Melker i min mage. Men det syns ju inte alls ännu. Den där kjolen, från Lanvins H&M-samarbete var verkligen ett väldigt bra köp.

16 februari 2010

En vattenläcka från grannarna ovanför gjorde att vi inte kunde bo i vårt sovrum på - hur länge? Jag minns inte, men jag fotade alla Dagens med min riktiga kamera (ambitiöst!) i det torkande rummet. Och ansiktet kom på en bild för sig, men den fick inte plats här.

18 februari 2009

Jag hade ganska nyss (november 2008) börjat jobba på CHIC och gick helst i klackar på jobbet.

14 februari 2008

Jag hade precis tagit examen från Journalistprogrammet på JMG och börjat frilansa. Det gick rätt trögt i början, men vilket skönt liv det var ändå. (Roligt att jag har samma kjol som på 2009-bilden, den som jag fortfarande använder ofta, ofta. Här kommer den igen, 2007.)

23 januari 2007

Så här såg mina Dagens ut i början. Inget ansikte (för alla bloggade utan ansikte då) och bilder fotade på mig själv uppifrån. Detta var dagen innan jag fyllde 24 och bara någon vecka innan jag flyttade till Stockholm första gången, för praktik på Damernas Värld. Oj, vad allt låg framför mig här och jag hade ingen aning. Svart page med lugg hade jag också!

skrikchock

2012-02-15T14:32:00.002+01:00

Åh herregud. M har inte varit skrikig eller gnällig på ett bra tag nu, inser jag idag när varje vakenstund plötsligt är en liten kamp. Och jag har blivit så bortskämd att jag nu knappt vet vad jag ska göra. Efter över en timmes sövande vid sängkanten, tröstande och mitt i alltihop tokskrattande, slocknade han nu till slut och jag hoppas att det är det han behöver, sömn.
Bråkade nämligen lite med hans rutiner i morse, för att kunna amma på Friskis precis innan passet. Och hans lååånga förmiddagslur blev nog hälften så lång idag. Vilket ledde till mindre effektiv träning än sist på grund av gnällig (trots nyss ätit och nyss sovit) bebis. Jag skyller i alla fall på det, för det kan väl inte vara någon ny fas? Suck, när allt äntligen funkar så bra.

Hur som helst. Lite skryt har jag också: Igår kväll somnade M redan 20.40 och jag och K fick en härlig myskväll med fantastiska serien Sherlock, tända ljus och snöfall utanför fönstren.
Sedan sov han fem timmar, ammade, och sov nästan fyra timmar till. Innan jag väckte honom från nästa sovstund och sabbade sov- och ätmönstret. Men väldigt tacksam för gårdagkvällen.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Åh, vi som inte skulle fira...

2012-02-14T18:03:00.001+01:00

K tyckte att ska man uppvakta sin älskade på alla hjärtans dag ska man göra det så cheesy som möjligt. Så jag fick fyra chokladhjärtan och den här minibakelsen när jag kom hem från en tuff mammadag med fika på stan - och betalning av en resa vi ska göra i maj...

Vi firar faktiskt ett och ett halvt år som gifta idag, så det ska vi fira nu med lite middag (troligtvis i soffan framför Seinfeld och mindre troligt men förhoppningsvis med sovande bebis).

- Posted using BlogPress from my iPhone

sailor

2012-02-13T18:10:00.003+01:00

Klart man måste göra sig till lite extra när man ska hälsa på hos CHIC, på redaktionen i Aller-huset. Melker övermatchade rött och blått och vitt i något slags Håkan-inspirerad sailorstil. Mycket uppskattat av kollegorna. Och mycket trevligt och roligt på alla sätt att träffa nyss nämnda kollegor efter ett alldeles för långt uppehåll. Åh, det ska ju faktiskt bli himla kul att börja jobba igen så småningom.
Sockar, Åhléns. Resten, KappAhl.

dagen efter

2012-02-12T14:45:00.001+01:00

Känner mig väldigt uppskattad och tacksam. Vad fina ni är, vänner, och vad lyckat det var igår.
Dessutom - alla fyra bebisar som var där: vilka partyhjältar. Melker vandrade från famn till famn och var typ gladast på stället tills han somnade till slut vid tio.

Nu ska vi fika semlor och titta ut på solen med kusinvera och hennes föräldrar. En vilosöndag, indeed.

- Posted using BlogPress from my iPhone

bildfest

2012-02-12T11:59:00.001+01:00

Fest igår, fix hela dagen och därmed ingen tid för bloggen. Och nu, när festtrött make och bebis sover, ägnar jag egentiden åt Grey's Anatomy. Så ni får en gullig bildserie så länge. Den hemstickade koftan är farmors fina handarbete - tusen tack!

- Posted using BlogPress from my iPhone

sonen och snuttefilten

2012-02-10T23:19:00.001+01:00

- Posted using BlogPress from my iPhone

hålla låda

2012-02-10T14:00:00.000+01:00

Gulligare än radio.

matpremiär

2012-02-09T20:41:00.001+01:00

Fyra månader innebär första smakproverna (inte att förväxla med smakPORTIONER, enligt de gamla rekommendationerna, vilket föräldragruppen fick info om idag på bvc). Så förut fick M smaka en yttepytteliten bit av den här sörjan, bestående av banan och bröstmjölk. Mmm. Han var inte jätteimponerad, men pressuppbådet (filmkamera, mobilkamera, systemkamera) var stort.

- Posted using BlogPress from my iPhone

4 månader

2012-02-09T17:34:00.001+01:00

För fyra månader sedan klämde jag ut den här. Och sedan blev han viktigare än allt annat. Tänk va, vilken grej.

- Posted using BlogPress from my iPhone

dagen efter

2012-02-09T09:16:00.001+01:00

Mycket riktigt. Jag kan inte röra mig. Undrar hur det blir när jag lyckas ta mig upp ur sängen. Om.

Tur att bebisen tydligen också kände för sovmorgon.

- Posted using BlogPress from my iPhone

gymmin' it gangsta style

2012-02-08T16:16:00.003+01:00

Träningspremiär idag, Mamma Core på Friskis, vi var där med J och Ms kompis, Edith. Roligt för bebisarna och skönt att röra sig igen, lyfta vikter och köra lite kondition. Trodde jag skulle vara starkare i armarna, efter allt bärande av Melker, men de känns nu som spagetti. Vi var i och för sig tvungna att lyfta de tyngsta vikterna, eftersom alla andra var slut, så vi kan väl skylla på det. Kommer jag ha ooont imorgon?

Väl hemma igen var vi båda helt slut och vaknade nyss efter att ha sovit nästan två timmar. Underbart. M har varit lite gnällig i natt, troligtvis för att han sov för lite under dagen igår, troligtvis för att han plötsligt sover lite dåligt i vagnen. Så den här sessionen kändes välbehövlig.

- Posted using BlogPress from my iPhone

baggar

2012-02-08T11:00:00.000+01:00

På tal om accessoarer: Det här halsbandet från Mango får gärna bli mitt. Jag tycker att priset är lite i det saftigaste laget, och det är ju himla otacksamt att köpa något som är omöjligt att bära med barn i famnen, men kanske om det blir en födelsedagspresent (ja, jag har fått såna där får bara spenderas på mig-pengar i present igen, tack mamma och pappa!)...

Mamma, hjääälp!

2012-02-07T19:15:00.001+01:00

Nej, det var inte här jag lämnade honom.
Kanske lite taskigt att fota sitt barn på väg mot panik, men att han nu rör sig så mycket att han kan fastna i alla möjliga konstiga positioner i babygymmet är ändå himla gulligt.

- Posted using BlogPress from my iPhone

baby's got stripes

2012-02-07T15:00:00.000+01:00

Vi matchar randigt med randigt idag, jag och M. Bodyn kommer från Villervalla och resten är från Åhléns.

110207

2012-02-07T12:31:00.002+01:00

Välkommen tillbaka, tröjan. En älskad favorit, som jag fyndade på julrean 2010, dvs innan Tjommen tog över magen. I alperna förra vintern lossnade två av rosetterna och igår tog jag mig de fem minuter som krävdes för att sy fast dem igen. Åh. Dessutom är den en himla bra amningströja, bara att dra upp över amningslinnet. Ah well, får väl se till att njuta av den nu när den äntligen är hel igen.
Tröja, French Connection. Kjol, Zara. Fodrade strumpbyxor, Lindex. Sjal, Indiska.

klassiker

2012-02-07T11:00:00.001+01:00

Jag älskar fina nyutgåvor av gamla, klassiska favoritböcker. Som de här helt fantastiska, av "Wuthering Heights" och "Sense and Sensibility". Till och med pappret är fint, liksom ojämnt i kanten - som på riktigt gamla böcker, eftersom man förr behövde skära isär arken med kniv. (Oh the horror, i läsplattornas era.)
Jag fick även med mig min absoluta favorit bland svenska böcker, en av de vackraste kärleksskildringarna jag någonsin har läst: Hjalmar Söderbergs "Den allvarsamma leken", efter shoppingen på Pocketshop igår.

110206

2012-02-06T14:40:00.002+01:00

Kom nyss hem från lunch med K på Grandpa på Kungsholmen. Mycket mysigt. Och shoppade dessutom lite på vägen hem - bland annat de här MAGISKA strumpbyxorna från Lindex som är FODRADE och SUPERVARMA, med "fleece feeling" (vad det nu kan innebära materialmässigt) på insidan. Åh. 99 kronor kostar de, och de kommer rädda min vinter. Köpte ett par mörkgrå och ett par blå. Och så några böcker, som jag tänkte visa senare.

Kofta, Mango (cirka -99). Topp, Sonia Rykiel pour H&M. Kjol, second hand. Strumpbyxor, Lindex.

videopremiär!

2012-02-06T09:32:00.003+01:00

Sådär, alla mor- och farföräldrar, vänner och nyfikna: Sköna Helena har numera ett Youtube-konto! Premiärfilmen har den internationellt gångbara titeln "Baby president speech" och spelades in nu i morse, när M låg och pratade med sina kompisar i babygymmet. Eller pratade och pratade - instruerade snarare, det var helt klart en envägskommunikation.

piff

2012-02-06T09:21:00.001+01:00

Idag: Mysbyxor, amningslinne, träningsjacka, tofflor - och så nya sjalen i håret och vips så känner jag mig plötsligt lite mer utstuderat och välstajlat, mysmedvetet chic. Visst? Det spelar ju faktiskt ingen roll att det bara sitter i min hjärna, för det är där det räknas.

- Posted using BlogPress from my iPhone

översittare

2012-02-05T18:00:00.002+01:00

En något förvånad M fick provsitta en stol idag när vi fikade. Mycket kul och bra för alla inblandade.

- Posted using BlogPress from my iPhone

klädplus

2012-02-05T17:00:00.003+01:00

Idag gick jag förbi Indiska och accessoerade mig inför våren. (Mycket bra nytt ord, det där: accessoera.) Jag ska definitivt accessoera mera. Vill ha nya halsband, stora örhängen, hårsmycken och skärp - min garderob behöver nämligen detråkifieras (oooh, ännu ett, jag är on a roll!), för har nog aldrig känt mig så trött stilmässigt som nu.

tillbakablick

2012-02-05T12:14:00.004+01:00

"Så, några projekt ska påbörjas nästa vecka: Lära M att somna själv. Lära M att sova i egen säng. Lära M att somna tidigare. Gärna mycket tidigare. Och amma längre och mer effektivt varje gång, så att han förhoppningsvis blir mättare och kan sova längre stunder i taget."

Så här skrev jag 15 januari. Idag kan jag konstatera att han de senaste fyra nätterna har somnat själv utan att ammas till sömns, i egen säng, tidigare än vanligt och att han bara har vaknat två gånger per natt för att äta. Som sagt: Man ska fira när mål nås - och gärna så snabbt man kan, eftersom de där nådda målen kan vara onådda igen imorgon.

110204

2012-02-04T13:59:00.002+01:00

Man vet att man är den enda i kompisgänget som har barn när man liksom har tajmat barnets vakenhet med det man trodde var "lunchtid" och vännerna fortfarande inte har dykt upp när barnet tar sin andra tupplur. Detta sagt med en stor smiley, för jag var ju likadan förr. Men glömmer att mitt schema är lite mer styrt än andras nuförtiden och att jag går under av ineffektivitet när han plötsligt sover och jag inte har något att fixa. Så: Vi går och handlar nu, möter upp vännerna och köper lunch innan han vaknar. Skönt, kan ju inte sitta här och göra ingenting. (Smiley igen.)
Tröja, Velour. Kjol, Lindex. Strumpbyxor, Indiska.

bear feet

2012-02-03T13:50:00.001+01:00

(Ja, jag gillar att ta bilder med instagram. Och det går fortare och är enklare att blogga med mobilen. Kvantitet framför kvalitet just nu.)

Det är faktiskt svinkallt här idag. Minus tio och vi skulle ge oss ut för att möta upp K för lunch.
Då kom jag ihåg de här fina tofflorna som vi fått av Ks moster med familj (farmostern!):

Och så står det Bear på ena sulan och Feet på den andra. Mycket gulligt och varmt.

- Posted using BlogPress from my iPhone

två är en trend, visst?

2012-02-03T10:43:00.001+01:00

Man ska ju inte ropa hej och så, men när två nätter i rad ser EXAKT likadana ut måste det väl räknas som en trend? Egen säng, vaknade nästan på minuten vid samma tider, ammade och sov vidare. Gud vad jag ska njuta av detta nu, tills allt ändrar sig igen.

Börjar med att gå och luncha med nu så himla mysiga barnets far. Fredagsfluff när det är som bäst.

- Posted using BlogPress from my iPhone

upptäcktsresande

2012-02-02T19:59:00.001+01:00

Någon har hittat sina fötter!

- Posted using BlogPress from my iPhone

egen säng

2012-02-02T09:36:00.003+01:00

Den fina pyjamasen är en julklapp från bästa M och T. Tack igen, gulliga ni!

Han sov i egen säng i natt! Hela natten. Han vaknade 1.20 och 4.50 för att äta, jag matade honom sittande i sängen och lade sedan ner honom igen - och han somnade om. Utan bråk. Helt otroligt. Detta är ett sånt magiskt genombrott att det inte är klokt.

Tackar:

1. De nya rutinerna med ordentliga sovstunder på dagen. De har gjort att spjälsängen nu förknippas med sömn och vila.

2. Snuttefilten, en av mina gamla T-shirtar. Den har under veckan gjort oss sällskap i sängen nattetid, för att dofta mig och sömn, och dagtid har den legat hos honom i spjälsängen under tupplurarna. Och han älskar den, luktar på den, gosar in ansiktet i den - och somnar.

PS. Inser att kommande nätter mycket väl kan se HELT annorlunda ut och han kanske är tillbaka i min säng redan imorgon, men delmål ska firas, tycker jag.

förlossningen, del 2

2012-02-01T13:48:00.003+01:00

Så, här kommer alltså Del 2. Del 1 av förlossningsberättelsen kan ni läsa här.

Och - återigen - ni som INTE vill läsa alla läskiga detaljer eller är rädda att få för mycket information om mig och om förlossningar i allmänhet: SLUTA LÄS NU.

21.30 Efter den lilla promenaden på förlossningsavdelningen placerade jag mig bestämt i sängen. Jag hade inga preferenser om hur jag ville föda, i vilken ställning, innan förlossningen, men nu var jag säker: Jag skulle INTE stå upp. Jag skulle förresten inte under några omständigheter vara utanför sängen. Nej, jag tänkte inte överhuvudtaget lämna sängen igen förrän jag hade fått träffa mitt barn. Och så blev det.

Under den här perioden, när värkarna var starkare och svårare att andas sig igenom, var K fantastisk. Jag hade inte klarat mig utan honom. Det låter ju klyschigt, och det klart att man KLARAR sig, men nej, aldrig att jag hade tagit mig igenom de där timmarna utan någon som känner mig utan och innan och vet precis hur man får mig att slappna av. Han smekte mig i ansiktet, strök mig över håret, viskade peppande ord i mitt öra, talade om hur duktig jag var och hur snart vi skulle få träffa vår bebis. Han var helt enkelt fantastisk.

22.06 K gick ut för att ta lite kaffe. Han skyndade sig, men en enda värk utan honom var allt jag klarade - "nu behöver jag smärtlindring!", klämde jag fram, och snabbt var de där med lustgasen.

Vilken grej! Åh, jag älskade lustgasen från första stund. Jag kände smärtan, men den påverkade mig inte. Och alla i rummet befann sig plötsligt på ett lite läskigt avstånd, men det gjorde inget. Jag minns att jag tänkte att jag kanske inte borde vara så här groggy, den här viktiga i stunden i livet, men aldrig att jag ville släppa lustgasen när jag väl hade fått den. Dessutom var det skönt att fokusera på något annat än smärtan.

Ca 22.40 Efter ett tag med lustgas kände jag att det inte räckte. Det gjorde för ont. Jag bad om epidural och barnmorskorna undersökte mig mellan värkarna - men nej, sa de förvånat, "du är redan öppen 10 centimeter!". Lyckan! Nu var det bara själva krystandet kvar, och det hade ju så många beskrivit som en lättnad.

Ungefär här råkade jag andas in lustgas genom två värkar, utan att ta in frisk luft emellan. Allt svartnade, det stack till vid handleden och jag hörde någon utbrista "åh nej, hon har tagit dragit ut nålen!". I mitt huvud var de sekunderna helt fruktansvärda. För i mitt huvud tolkades informationen som att jag hade drömt allt som hade hänt fram tills dess. Jag hade dragit ur nålen, svimmat och drömt. Öppen 10 centimeter? Glöm det! Du måste göra om alltihop!
K såg till att jag lade ifrån mig lustgasen och jag grät otröstligt. "Jag vill inte, jag orkar inte göra om allting igen!"
"Göra om allting?" sa en underbart lugn K.
"Ja. Jag trodde att jag var öppen 10 centimeter."
"Ja, men det är du. Du råkade bara andas in för mycket lustgas och dra ur nålen, det är ingen fara."
"Ska vi få en bebis nu?"
Lättnaden! Det var verkligen dags, vi skulle få träffa vårt barn. "Det kanske blir den 8:e", sa K, "ditt lyckonummer".

Men huvudet på lilla M var för långt upp, så det var inte dags riktigt än.

23.37 Det står i journalen att huvudet fortfarande är strax ovan bäckenbotten. "Pat har krystkänsla, informerar pat att det är lite tidigt att krysta och uppmanar pat att andas genom värkarna. Pat ligger på sida med ben i benstöd."
Japp, så där låg jag och kunde inte göra annat än att andas. Dessutom tog de lustgasen ifrån mig för att kunna kommunicera med mig ordentligt (mitt svar var ungefär "Neeeeeej!"), så jag hade bara andningen och K att hålla fast vid.

23.57 Krystvärkar, enligt journalen. Gör jag rätt? Hur gör man? Hur följer man kroppen? Ska jag ta i? Eller inte?

9 oktober
0.25 Får värkstimulerande dropp för att det ska gå lite fortare.

0.35 Journalen: "Pat har nu krystat i 35 min, det går trögt framåt. Tillkallar en kollega."

Ja och här kommer det värsta jag har upplevt någonsin. Jag kämpade och kämpade, försökte krysta och ibland blev det naturligt, när jag lyckades följa kroppen, men ibland blev det forcerat och personalen försökte lugna och peppa, och få mig att inte lägga så mycket energi på att skrika.
Så kom "kollegan" in. Jag vet inte vem hon var, fast hon säkert presenterade sig och talade om det, men jag förträngde det nog ganska snabbt. För hon började genast slita och dra i mitt underliv och det kändes som om hon gjorde sönder allt (vilket hon kanske gjorde, vad vet jag) och den smärtan - även om jag inte minns exakt hur den kändes nu så minns jag att jag aldrig har upplevt något som ens kommer i närheten. Och det gick inte att komma undan, jag vred mig och försökte, men låg ju såklart kvar där jag låg.

När hon var klar var det bara jag och barnmorskorna och K och bebisen. Kanske var det i det här läget som jag, med fötterna i fotstöden, skrek: "Nu ska Tjommen ut!". Jag minns att jag frågade tusen gånger: "Var är bebisen? När kommer bebisen? Hur långt är det kvar? Jag vill höra slurpet!"

Sedan ställde sig en av barnmorskorna vid min huvudände och viskade i mitt öra, att nu är det dags, nu ska du snart få träffa din bebis. Du är så duktig.

0.55 Jag tryckte och tryckte, i en evighet kändes det som, och plötsligt kom det: slurp. Och så genast ett skrik, gällt och fantastiskt. Jag förstod av rösterna att allt hade gått bra, han hade rätt färg, tio tår och allt. "Vad blev det?" frågade jag matt och barnmorskan svarade "det ska du snart få se". Sedan höll hon upp honom och lade honom på mitt bröst. Lättnaden och lyckan över att han lever, allt gick bra, jag lever och K ser så lycklig ut och jag grät lite - för att det var över, för att allt gick bra, för att det inte gjorde ont längre, för att det låg en liten kille på mitt bröst och hela overkligheten i alltihop.

Forts följer.

när man ropar hej

2012-02-01T13:29:00.005+01:00

Man ska inte skryta om hyfsat god nattsömn, det är allt jag säger. (Inte för att jag hade tyckt att tre timmar i taget var god nattsömn för ett halvår sedan, men det är åtminstone bättre än en till två timmar i taget, som jag skramlade ihop i natt. Det är helt klart.)

Och vi som skulle gå upp tidigt för att tajma Melkers vakentid perfekt till sångstund på öppna förskolan. Istället tajmar jag nu min egen sovtid med hans, hela dagen. Ja, förutom just nu. Jag har ingen lust att sova bort min egentid, men sömn kanske är höjden av egentid egentligen. Jag vet inte. Jag vet bara att han vaknar igen om mindre än en timme och jag sitter här och bloggar.

K var förresten hemma på lunch. Så lyxigt med vuxensällskap mitt på dagen. Särskilt när vuxensällskapet tar med sig semlor för att peppa trött fru. Då älskar man vuxensällskapet lite extra mycket.

rutiner

2012-01-31T15:57:00.003+01:00

Efter jul kände jag att det var dags att hitta lite rutiner. Jag ville ha bättre koll på Melkers sovtider dagtid, att han skulle äta mer effektivt och därför vara mätt längre, och så ville jag ha någon sorts plan för att så småningom få honom att somna lättare på kvällen, sova längre perioder och äta mindre på natten.

Jag var redan inne på att gå upp tidigare på morgonen. Och att se till att han verkligen åt ordentligt vid varje måltid. Ungefär i den här vevan fick jag tips (Tack snälla V!) om metoden "Babywise", som jag läste lite om på nätet, och där var tanken att dagens schema skulle följa mönstret sova-äta-vaken-sova-äta-vaken - för att barnet ska vara så piggt som möjligt när det äter och därför orka äta mer effektivt, och då inte bli hungrig så snabbt igen. Det fanns andra delar inom metoden också, som jag inte gillade, men just schemat verkade logiskt, så jag testade. Dock väldigt flexibelt och jag gick helt efter vad Melker verkade behöva för stunden, men det funkade med en gång.

Alltså - så fort han vaknar (8-9 försöker vi gå upp för dagen) får han mat, från båda brösten. Sedan byter vi nattblöjan och efter det får han leka (varvar babygym, prasselbok, läsning, ligga på en filt osv) tills han verkar bli trött. Det blir han efter en dryg timme, den första vakenperioden. Då lägger jag honom i sin säng och han somnar på typ fem minuter. (Jag som trodde att han behövde vara proppmätt för att sova!) Och det bästa är att jag vet att han är trött när han börjar gnälla, för han åt ju nyss och kan därför inte vara hungrig så snart igen.
Sedan sover han och då kan han sova länge. Om det blir för länge försöker jag väcka honom när det har gått tre timmar sedan senaste matningen. Men oftast styr han det där själv numera, så cykeln är automatiskt 2,5-3 timmar mellan matningarna. Så fort han vaknar blir det mat igen - sedan lektid och blöjbyte - sedan sömn. Och så fortsätter vi så hela dagen.

Det funkar så himla bra hittills. Han somnar varenda gång det är dags för sömn, fram till typ 20. Då blir tuppluren ofta kort och efter det vill han inte somna överhuvudtaget, inte ens när jag ammar honom i sängen. MEN - nu kan han ofta somna en stund efter amningen istället (fast den stunden är ibland frustrerande lång), vilket betyder att jag inte längre måste amma honom till sömns. En liten seger. Och under nätterna sover han nu oftast tre timmar i sträck, sedan äter han från båda brösten och sover enkelt vidare till nästa måltid.

Så: Allt som allt är jag väldigt nöjd med mitt nya schema. Det som är kvar att jobba med är att få honom att somna på kvällen, tidigare och helst i egen säng. Men jag är helt övertygad om att det löser sig så småningom. Bara att ha rutiner som funkar dagtid gör allting så väldigt mycket enklare, och jag får både egentid och (när det behövs) sovtid med jämna mellanrum.

en halvtimme i hans liv

2012-01-30T17:21:00.003+01:00

Mmm, gott med giraff!

Och mysigt med prasselbok. Men vad gör mamma bredvid? Och varför får jag inte äta på hennes iPhone? Och vad är det färgglada där borta? Och vad är det i skålen? Kan jag nå den härifrån? Ja! Men är jag inte lite trött? Jo, just det. Gnälltime it is. Åh, så mycket att göra och så lite tid.

Bäst att klamra sig fast ordentligt innan man får komma till sängen och sova.

förlossningen, del 1

2012-01-30T09:58:00.006+01:00

Jag har funderat och funderat och kommit fram till att jag måste skriva om detta, om den overkliga natten då Melker kom till oss, om inte annat så för min skull, så att jag alltid minns alla detaljer och klockslag och känslor - för det var så mycket känslor och detaljer och småsaker som jag säkert redan har glömt.
Och vem vore jag om jag inte delade min berättelse med er. Allt det göttiga, läskiga, blodiga. Så - ni som redan nu känner "gud, detta vill jag INTE veta om henne", för att ni kanske känner mig alltför väl eller alltför lite eller vill ha kvar en fluffrosa bild av förlossningar i allmänhet: SLUTA LÄS NU.

8 oktober
4.20 Vattnet gick. Det kändes som om jag plötsligt kissade på mig och jag flög upp (så smidigt som man nu kan flyga upp med en 17 kilo tung mage) och till toaletten och hann nästan dit i tid. Pirrig i hela kroppen väckte jag K och sa att nu gick nog vattnet. Tror jag. Ska jag ringa? Och så ringde jag förlossningen på Södersjukhuset, sa att jag trodde att vattnet hade gått och frågade om man kan ta fel, "kan det vara slemproppen? Hur vet man?". "Ja, det kan vara slemproppen", sa sköterskan jag pratade med och "gå du och lägg dig igen och försök sova några timmar, så ringer du tillbaka hit vid 8." Jaha. SOVA NU, ÄR DU GALEN?!

5.00 Värkarna började. Men hur vet man att det är värkar, ska det inte göra ondare, jag behöver inte profylaxandas ens, är det verkligen på riktigt, är det nu det händer eller inbillar jag mig bara? Jag började klocka värkarna med en app som jag hade skaffat till telefonen och de var regelbundna, men inte så starka. Jag försökte sova lite, men räknade mest ner tiden till 8.

8.00 Jag ringde in till Sös, informerade om mitt tillstånd, och de bad mig ringa ett par timmar senare igen. Så fortsatte det hela dagen, jag ringde med jämna mellanrum och värkarna blev något starkare, men de var fortfarande enkla att ta sig igenom. Vi åt frukost, sedan pasta ("jag behöver nog något energirikt") och någon gång mitt på dagen fick vi veta att det var fullt på förlossningsavdelningen på Sös. Men eftersom mina värkar ändå inte kändes så starka gjorde det mig ingenting. Jag ville hellre gå hemma, så länge som det bara gick, än att behöva åka fram och tillbaka till sjukhuset.
Jag och K hittade på bästa värkpareraren - tennisvaggning. Jag gungade framåtböjd från fot till fot och vi kom på att ordet "tennis" var ett bra ord för K att påminna mig om längre fram.
Sedan tittade vi på massor av "O.C", K masserade mig lite, men än så länge kändes all smärtlindring överflödig. Vi hörde av oss till familjen och närmaste vännerna, fick lite pepp och uppmuntran och en hel del överexalterade svar på sms, herregud det var ju dags nu. Fortfarande kändes det inte riktigt så, det var så svårt att greppa.

När vi ringde Sös igen sent på eftermiddagen sa de plötsligt att vi skulle komma in. Värkarna var starkare och mer regelbundna, men fortfarande gjorde det inte så ont. Men i taxin minns jag att jag andades mig genom värkarna och väl inne på sjukhuset var jag tvungen att stanna upp och fokusera vid varje värk (minns att jag tänkte att det var svårt att vara trevlig mot sköterskorna samtidigt som värkarna kom, hur nu någon normal förstföderska orkar tänka så?!).

17.45 Skrevs in på Sös och var öppen 4 centimeter.

Sedan andades jag och andades och trivdes bäst liggandes i sängen, det var enklast att slappna av då. K gick och köpte mat och försökte mata mig med köttbullar och mos, kexchoklad och olika energibars. Jag var inte sugen, men visste att energin var viktig.

18.35 Hade lite feber, för att vara mig, 37,9. Fick alvedon, enl förslossningsjournalen.
18.40 Fick min första smärtlindring: En värmedyna. Underbart skönt. Den värmde de sedan upp med jämna mellanrum och jag minns att jag tänkte att jag var lite jobbig då, "det gör kanske inget att den är lite sval". Gud, varför denna ovilja att vara till besvär?
20.00 Hade 4 värkar per 10 minuter enligt journalen.

Jag med jättemagen och värmedynan och fortfarande egna kläder.
Ja, förutom de fantastiska, gigantiska, superbekväma förlossningstrosorna, haha. Too much info?

21.00 Personalbyte. Sorgligt att säga hej då till gamla sköterskan och sedan lycka igen när nästa team verkade precis lika bra.

21.20 Öppen 6 cm. "Pat andas fint genom värk", står det i journalen. Mycket stolt. Jag hade skrivit i mitt förlossningsbrev att jag gärna ville få uppmuntran om jag gjorde rätt, så de sa hela tiden att jag var så duktig. Jag kände mig som ett profylaxproffs och älskade det naturligtvis.

21.25 Var uppe och gick. Då började det göra ont på riktigt. Jag stödde mig på ett slags rullvagn och på K, som fick påminna mig att andas och att göra "tennis-gunget". Det funkade inte alls. Jag kunde inte slappna av när jag stod upp och ville mest tillbaka till sängen. På vägen tillbaka hörde jag skrik från ett rum intill och ett "jag vill INTEEEEE mer! Jag vill åka hem nu!". Inte så upplyftande för en som snart skulle vara i samma sits.

21.30 Det står i journalen att jag var uppe och kissade, och det gjorde jag nog på väg tillbaka till rummet. Sedan stannade jag där, i sängen, tills jag fick en bebis på bröstet nästan tre och en halv timme senare... Forts följer.

dejtnight

2012-01-29T21:12:00.003+01:00

Igår kväll var vi på vår första dejt post baby. Så väldigt fint och lyxigt. Vi gick till Mathias Dahlgrens Matbaren, åt fantastisk mat, drack ljuvligt vin och pratade om allt utom bebisar och amning och kräkningar och bajs. Nästan som om vi reste tillbaka i tiden till innan. Då, när vi gick ut och åt godmiddagar mest hela tiden, uppklädda för bara varandra, och hade en massa tid över till allt.
Efter några härliga timmar var vi redo att resa tillbaka igen (ja okej, vi längtade till och med lite) till vårt nya fina liv, och M hade varit ett glatt litet barnbarn hemma, ätit ersättning och skrattat och funderat som han brukar - och hans föräldrar, som började prata om honom lagom till efterrätten, hade hunnit sakna honom en hel del. En romantisk och alldeles fantastisk lördagkväll.

110128

2012-01-28T12:17:00.001+01:00

Redo för lördagens aktivitet: Fotografiska. Visst kan man tänka att skjortan ska vara så här skrynklig?
Skjorta och kjol, H&M. Farfarströja, xxx. Strumpbyxor, Indiska.

i’m a goddamn coward, but then again so are you

2012-01-28T12:00:00.000+01:00

Ni har väl inte missat First Aid Kit?

The Lion's Roar

Emmylou

(Här ett gammalt inlägg om bandet.)

var finns den här feminismen?

2012-01-27T19:01:00.003+01:00

Okej, blogoverload idag. Men jag trillade på den här texten och tycker att ni ska läsa den. För att den handlar om något som fortfarande är så himla viktigt. Särskilt eftersom så många försöker få det att verka som om det inte är det. Som om vi är klara och färdiga och där redan. Det är vi inte.

om zooey deschanel

2012-01-27T17:22:00.003+01:00

Uppdatering: Jag tycker alltså inte att jag är lik Zooey Deschanel. Jag menar bara att jag var närmare för några år sedan.

Bildbevis:

Helena à 2006, 23 år.

Helena à 2008, 25 år.

Zooey Deschanel

Helena à 2012, 29 år. Not so much Zooey Deschanel.

fredagslugn

2012-01-27T16:34:00.003+01:00

Fredag eftermiddag. Jag, blommorna (åh, tulpaner, det bästa bästa bästa med den här tiden på året - buketten till vänster är en födelsedagspresent från bästa E och den till höger kom med blombud från min familj), kaffet, godiset (nej, idag äter jag kaka och två nötchokladbitar till - bilden togs häromdagen), tidningen (en förlagskollega såklart) och lugnet.
M sover och babywatchern är alldeles tyst.
Ja och så kollar jag samtidigt på underbara serien New Girl (älskar älskar älskar Zooey Deschanel och vill gärna se ut precis som hon gör och tänker lite försynt att jag såg mer ut så för några år sedan när jag också mest bar färgglada vippiga klänningar och hade lugg, vad hände?). Och så bloggar jag. Det gäller att passa på att göra allt man vill när man får tid över, det är allt jag säger.

på sjukhuset

2012-01-27T15:18:00.001+01:00

I väntan på pappan/maken på sjukhuset, aka hans jobb, dit vi åkte idag för att äta lunch.
Ikväll kommer svärmor/farmor tillsammans med familjevännen E hit till stan och hem till oss på middag. En himla bra fredag, indeed.

- Posted using BlogPress from my iPhone

status

2012-01-26T20:27:00.002+01:00

Status snart 16 veckor
Vikt: 6270 g.
Längd: 63,1 cm.
Huvudomfång: 42,5 cm.

- Posted using BlogPress from my iPhone

filmtajm

2012-01-26T17:04:00.002+01:00

Tänkte bara testa om det funkar att posta videor via blogpress. Hoppas! Och ignorera min fånpeppiga röst på slutet - blev bara så exalterad över att kanske få fånga Ms första vändning på film.

Uppdatering: Nja, det där gick väl lite sådär. Men en fin bild på en videokamera fick ni i alla fall. Inte sant?

- Posted using BlogPress from my iPhone

stackars stackars mig

2012-01-25T12:13:00.003+01:00

Okej, det kan vara så att jag nästan började gråta på Friskis nyss. Jag hade fått på mig träningskläderna, anpassat amningen under morgonen så att Melker skulle sova genom hela passet och tagit mig ner till Mamma Core, 10.30. Bara för att få veta att passet var fullt. Och även om ledaren sa att hon gärna skulle släppa in en extra mamma så kunde personalen i receptionen inte släppa in en extra vagn, för brandrisken. Och man kan liksom inte argumentera med "det är för din egen säkerhet".
Jag svor i huvudet hela vägen hem, handlade och lämpade sedan av alla grejer på hallgolvet och tog en lång vinterpromenad. Med First Aid Kit i lurarna. Och efter typ 40 minuter började svordomarna klinga av. Men fortfarande, hemma igen och med en mätt M i babygymmet, är jag rätt förbannad. Det finns inte mycket som är värre (ja, krig, svält, barnmisshandel osv, jag vet) än att behöva vända i dörren när man väl har lyckats komma iväg för att ta tag i det där med träningen äntligen. Gå hem med träningssockarna nedhalkade i vinterkängorna och sedan inte orka byta varken skor eller sockar för att det är så himla synd om mig och därför behöva gå hela långpromenaden med bara, kalla hälar.

min dag. MIN dag.

2012-01-24T16:39:00.004+01:00

Dagen som blev bättre och bättre och bättre.
Först babybio - Pojken och cykeln, hette den så? Mysig och sorglig och fin fransk film.

Sedan fika med svägerskan och Vera.

Melker ville helst sitta. Så på vägen hem köpte vi en sånhär smart:

Hemma stod en present från Melker på hallgolvet. Grattis på födelsedagen mamma. Mamma? Det låter fortfarande så konstigt.

Och så kom ett blombud från min fina familj. Åh.

Strax kommer min vän E hit med lite mat. K jobbar nämligen kväll, men vi ska fira ordentligt både imorgon och på lördag (dejt!!!), så det känns faktiskt helt okej.

Nej, nu måste jag gå och fortsätta fylla år. Hej så länge.

- Posted using BlogPress from my iPhone

bday

2012-01-24T09:43:00.002+01:00

Och så sov vi några timmar och sedan kom maken med frukost på sängen och allt blev snabbt så mycket mycket bättre. Hurra för mig! Råkar nämligen ÄLSKA att fylla år, så vilken dag det kommer bli!
PS. Blombud på väg, iihiii!

(Låter någon lite ansträngd och forcerad? Inte jag väl? Jag ÄR ju lycklig och 29 år och firad och härlig alldeles på riktigt. Äsch, ge mig ett par timmar så ska ni få se.)

- Posted using BlogPress from my iPhone

nattankar

2012-01-24T04:07:00.001+01:00

Klockan är fyra och det är min födelsedag. Bebis har vaknat 1.30, 2.40 och nu senast 3.25, men trots att jag då fick honom att sova vidare kan jag inte förmå mig själv. Ligger intryckt i spjälsängen som står tätt bredvid med M intryckt i mig från andra sidan och kommer vakna med ryggontet från... Ngt hemskt ställe. Men hey, jag fyller i alla fall år idag. Hurr-fucking-ay för mig. Önskar mig ett par timmars ostörd sömn, nu tack.

- Posted using BlogPress from my iPhone

helgtid

2012-01-22T19:32:00.002+01:00

Den här bilden får illustrera helgen som gått. Massor av "kvalitetstid", dvs mys med bebis och man, en hel del egentid och så mysig middag hemma hos vänner igår vilket gav några timmar social tid dessutom. Allt som allt: en mycket bra helg.

- Posted using BlogPress from my iPhone.

min före detta kropp

2012-01-21T11:00:00.001+01:00

(Jag är hon i mitten. Med boken.)

Idag ska på ansiktsbehandling på Sturebadet, en present jag fick av K för över två år sedan, men inte har utnyttjat förrän nu. Och det ska ju bli härligt och så, men det här med att visa sig i bikini i januari. Tre månader post baby. Jag vet inte hur jag tänkte där riktigt.
Visar inga bildbevis, utan istället en bild som är tagen för ganska exakt ett år sedan (imorgon). Vi var i Egypten, skulle åka hem samma dag eller dagen efter och jag propsade på att K skulle ta en bild för att jag verkligen skulle minnas. Jag var nämligen ganska säker på att det fanns ett frö där i min mage som skulle förvandlas till Tjommen och sedan komma ut som Melker. Och att jag inte skulle se ut så där på ett bra tag.
Sedan åkte vi hem, jag fick ingen mens (fast jag kollade flera gånger på hotellet, och under flygresan, och på kafé dagen efter hemkomsten) och sedan fyllde jag år och vi köpte de där stickorna att kissa på och resten är, som man brukar säga, historia.

läslus

2012-01-20T13:50:00.001+01:00

Ligger lite på golvet, chillar med en god bok - inga konstigheter.

PS. Mamma lovar att använda systemkameran oftare.

PS 2. Hon hälsar också att ny mobil är på väg och med den ny mobilkamera.

PS 3. Förlåt bloggen, men hellre fylld och ful än helt tom.

- Posted using BlogPress from my iPhone

planlöst

2012-01-20T08:20:00.002+01:00

Godmorgon. En fredag helt utan planer känns fint efter den här aktiva veckan.

Mmm, frukost!

- Posted using BlogPress from my iPhone

kalasklar

2012-01-18T17:04:00.001+01:00

Okejrå, ni kan väl få några taskigt plåtade mobilbilder av min klädsel dådå.

Lägg särskilt märke till den lilla smidiga väskan som nu har kommit fram. Ja, och klackarna, KLACKARNA. Hurra för icke promenadvänliga skor!

- Posted using BlogPress from my iPhone

noterat

2012-01-18T16:38:00.002+01:00

Imorgon ska jag blogga lite, tänkte jag. Bara så att ni vet. Vilken cliffhanger, va? Tills dess tänkte jag dricka lite vin, prata lite skit (och ännu mer o-skit) och äta lite god mat tillsammans med pinglan E. Yeay! Jag och hon. Bebisen och mannen stannar hemma med ersättning. Yeay igen! Ett tredje yeay för det lite mer ordnade rutinschemat vi har satsat på idag, vilket har gjort att M nu sover sin tredje lilla tupplur för dagen. Inte för att det behöver betyda något för nattsömnen, det finns inget som behöver betyda något alls i babybubblan, men ändå.

min dag via instagram

2012-01-17T21:05:00.003+01:00

Melker började den här tisdagen med att morna sig tillsammans med min kudde.

Sedan mötte vi upp svägerskan A och Vera och gick på babybio. Shame. Lite halvknepigt att se en film om en sexmissbrukare tillsammans med ett gäng skrikiga bebisar, men mysigt att gå på bio oavsett och bra film - fast jag längtar efter den där ont i magen-känslan, hoppas de löser det-känslan, måtte det bli ett lyckligt slut-känslan. Det var längesen en film engagerade mig så mycket.

Mitt hår var extremt otvättat och är fortfarande, men eftersom M har somnat (peppar, peppar!), så ska det strax åtgärdas.

Efteråt fikade vi vid Fridhemsplan, på favoritstället för mammalediga: Thelins. Melker fick halvsitta i vagnen en stund = mycket populärt.

Och det var den härliga föräldralediga dagen. Ibland ser de ut så här nämligen, mammadagarna, och då är de mest fantastiska.

gårdagens resultat

2012-01-16T21:01:00.004+01:00

Nej, Melker ville inte somna i egen säng. Inte heller ville han somna utan bröstet. Dock slocknade han "redan" 23.30 (efter att jag försökt få honom att komma till ro i egen säng i nästan två timmar) och när jag verkligen gick in för att amma tills han blev ordentligt mätt sov han tre timmar i sträck och hade säkert sovit ännu längre den sista perioden, tidigt på morgonen, om jag inte hade råkat väcka honom när jag ville prova att lägga över honom i sin egen säng då istället.
Att jag sedan låg vaken två och en halv timme, mellan halv sex och åtta, det är ju faktiskt inte Melkers fel.
Så - strax gör vi nya försök. Ska även försöka vrida på dygnet lite och gå upp tidigare och tidigare, för att han förhoppningsvis ska bli trött tidigare och tidigare på kvällen. Imorgon blir det lätt, för då ska vi på babybio!

sömnen

2012-01-15T19:18:00.006+01:00

Melker sover dåligt nu, sedan en tid tillbaka. Han har svårt att somna och när han väl slumrar in vaknar han ofta. Ibland sover han bara en och en halv timme i taget, andra gånger kan han sträcka sig till tre, men sällan längre. När han dessutom, vissa nätter, fortfarande inte vill somna före två blir det inte direkt bättre.
Han sover bredvid mig i sängen, äter snabbt liggande och vi somnar båda två medan han fortfarande äter, så jag behöver åtminstone aldrig gå upp på natten. (Älska nattblöjan!)
Men min rygg börjar känna av tre månader utan egen säng. Dessutom tror jag att det ibland är jag som väcker honom och får honom att känna sig hungrig, för att vi sover så tätt ihop.
Så, några projekt ska påbörjas nästa vecka: Lära M att somna själv. Lära M att sova i egen säng. Lära M att somna tidigare. Gärna mycket tidigare. Och amma längre och mer effektivt varje gång, så att han förhoppningsvis blir mättare och kan sova längre stunder i taget.
Dock: Under veckan som har gått har vi fått bra rutiner när det gäller dagssömn. Och får han minst två lite längre sovstunder verkar nattsömnen bli mycket bättre. Alltid något.

smart och rolig

2012-01-13T17:57:00.003+01:00

Vilken dag! Började med fika med svägerskan och Vera, fortsatte sedan med fika hemma hos Sophie och Helge och nu sitter jag och K med varsin dator i knät, Melker sover och vi ska strax gå och köpa dumplings. Var bara tvungen att visa bildbevis på lilla Ms framsteg:

Han har kunnat lyfta huvudet ett bra tag, men de senaste dagarna har vi äntligen tränat magläge på allvar och plötsligt är nacken superstark och han tycker att övningarna är roliga istället för plågsamma. Yeay! Dessutom har vi (tack vare Sophies smarta tips på nytt användningsområde för amningskudden) övat massor på att sitta idag. Han vill så gärna, kämpar för att orka hålla ryggen rak och hitta balansen, men faller sedan tillbaka mjukt mot amningskuddens ryggstöd. Smart och roligt = bästa kombon.

110112

2012-01-12T20:17:00.002+01:00

Jaha, nu hann det bli mörkt och därför syns inte det magiska med den här klädseln - att jag är i mina shorts. De korta med hög midja. De som inte gick att stänga för ett par månader sedan. Ja, DE shortsen. Är jag i.
Ja och så har jag varit och träffat föräldragruppen idag igen, första gången sedan före jul. Alltid kul att traggla sömn, amning och utveckling en hel timme med trevliga, kloka människor.
Skjorta, linne, amningslinne under och shorts, H&M.

mer om ersättning och amning

2012-01-12T15:33:00.002+01:00

Jag skrev ju ett inlägg om min erfarenhet av amning och ersättning häromdagen. Här har Joanna skrivit väldigt fint om sina tankar kring samma ämne.

vårtecken

2012-01-11T17:56:00.003+01:00

Kolla själva. Ger inte detta vårkänslor, så säg?
(Hur mycket har jag inte bloggat idag? Jag är en ketchupbloggare.)
(Först inget, sedan inget och sedan allt på en gång.)

110111

2012-01-11T16:44:00.002+01:00

Och så en Dagens. Tog mig nämligen ut på en promenad vid vattnet och det var vår i luften. Passande då att lufta en sommarklänning.
Kofta, Lindex. Klänning, H&M. Strumpbyxor, Indiska.

hoppsan!

2012-01-11T14:00:00.001+01:00

Ja, alltså, jag fick en väska i julklapp. Eller jag fick pengar från lite olika håll (mormor, mamma och pappa) som under inga omständigheter fick slängas in i den allmänna budgeten, och därmed gå till typ mat, utan som absolut måste slösas på mig, och ingen annan. Så därför bestämde jag mig för att jag behövde/ville ha/måste äga en ny liten väska i skinn. En smidig, med långt axelband, som får plats med det allra nödvändigaste.
Igår hittade jag den. Den kommer från See by Chloé och finns att köpa på Shopbop.com. Den är på rea, 30 procent. Och viktigast av allt: Den är nu på väg hem till mig.
(Min senaste väska var förresten också från See by Chloé. Råkar älska nästan alla deras väskor. Dessutom är de betydligt prisvänligare än många andra, som modersmärket Chloé till exempel. Var ganska nära att slå till på en därifrån istället, men den var dubbelt så dyr.)

melker och teven

2012-01-11T12:00:00.000+01:00

Nej, nej, Melker sitter inte och tittar på teve hela dagarna för det ska ju såklart inte såna här små barn göra, men lugnet när han upptäcker den - här i pappas knä - och bara är hundra procent fokuserad. Och så det roliga i att ha den här utsikten när man sitter bredvid.

Ibland måste man luta sig fram för att se ordentligt.

110110

2012-01-10T13:11:00.002+01:00

Idag var jag en lite sämre mamma när det gällde att läsa av min sons signaler. Så när jag istället prioriterade att äta frukost och inte märkte att Melker var trött gjorde han det bästa av situationen och påbörjade sin mitt på dagen-lur i babygymmet redan vid 11. Och där har han legat sedan dess. Jag har under tiden tvättat håret (!) och skrivit ett väldigt långt inlägg om amning. I eftermiddag ska vi till BVC för Ms första vaccination. Känner på mig att det kommer att vara väldigt uppskattat av M.
Tröja, Gina Tricot. Amningslinne under, H&M. Kjol, H&M. Strumpbyxor, Lindex.

om amningen och ersättningen

2012-01-10T11:14:00.006+01:00

Nu är Melker tre månader och sedan typ en månad tillbaka helammar jag. Men ni som hängde med från början vet att det tog lite tid att få till det där med maten, att jag fyllde på med ersättning efter varje amningsmål (och totalt kunde varje måltid ta över en timme, vilket gjorde att maten upptog större delen av vår vakna tid), och att lilla M tog lite tid på sig att hitta sin viktkurva.

Hur som helst har jag fått en del frågor om hur jag gick tillväga, troligtvis för att det knappt pratas om det här problemet - som jag nu har insett är väldigt vanligt. Jag kände mig så himla ensam i början och även om jag visste att jag inte fick känna så, att det inte var mitt fel: misslyckad. Varför kunde inte jag ge mitt barn mat som alla andra?

Så, här kommer ett väldigt långt inlägg om spädbarn och mat. Ni som inte är intresserade - känn er väldigt fria att hoppa över.

I början ammade jag varje gång Melker skrek och på bb skojade sköterskorna med mig och sa att "man vet i alla fall var man har dig", för jag satt med honom vid mitt bröst jämt. Sedan skrek han hysteriskt på nätterna, trots att jag försökte amma, och vi fick jättebra hjälp av sköterskorna, som gav honom ersättning redan då, vilket gjorde att han och vi fick sova.
Så vi köpte tetrapack med Babysemp 1 så fort vi kom hem, för att kunna parera jobbiga nätter. Men när vi kom tillbaka på återbesök på bb-mottagningen efter ett par dagar hade M inte gått upp i vikt, istället hade han gått ner lite jämfört med utskriftsvikten, och då började ett åkande fram och tillbaka till sjukhuset för att väga honom var och varannan dag. Vi fick instruktioner om att ge ersättning på flaska, så mycket som han ville ha, efter varje mål mat. Och vi skulle mata honom minst var tredje timme, dygnet runt. (Det kändes så fel att ställa klockan och väcka honom på nätterna, då han sov jättebra i början.) De tittade på hur det såg ut när vi ammade, såg till att Melkers sugteknik var riktig och att allt såg normalt ut. Och det gjorde det, men han blev ändå inte tillräckligt mätt.
Och överallt hemma låg papper där vi hade bokfört varje amning, hur länge jag hade ammat, och varje flaskmatning, hur mycket ersättning han hade fått.

Vi fortsatte på samma sätt i flera veckor. Och han började nästan genast gå upp i vikt, äntligen. Men efter kanske en månad, när K började jobba igen ungefär, kände jag att jag ville försöka fasa ut ersättningen. Det var så påfrestande att först amma och sedan tvingas lägga honom ifrån mig gallskrikandes för att värma ersättningen och jag blev ledsen varje gång (och det var många gånger). Innan var vi ju två, men ensam blev allt jobbigare.

BVC tyckte att vi skulle minska på mängden ersättning vid varje tillfälle och sedan trappa ner mer och mer varje vecka - det funkade inte. Han skrek hysteriskt när flaskan var slut och eftersom vi då fyllde på och gav honom mer lyckades vi istället öka mängden hela tiden.
Men vi upptäckte att vissa gånger, särskilt när vi bytte blöja emellan eller av någon annan anledning lät det gå lite längre tid efter amningen, så var han nöjd även innan han fick ersättning. Han skrattade på skötbordet och verkade både lugn och mätt. Så - den nya strategin blev att hoppa över ersättning helt vid de tillfällena. Ibland blev han hungrig igen inom en timme, ibland gick det längre tid, men han klarade sig i alla fall en stund på bara bröstmjölk.
Den nya tekniken gjorde också att jag ammade oftare, eftersom han blev hungrig snabbare, och det (tror jag) fick igång mjölkproduktionen på riktigt.

Först lyckades vi klara nätterna helt utan ersättning, sedan morgonen, förmiddagen och till slut (efter knappt två månader tror jag) gav vi bara ersättning innan han skulle sova på natten. Jag fick för mig att han sov bättre då, men när jag testade att söva honom med bara bröstmjölk så sov han lika länge på det.

Så nu, efter tre månader, är ersättningen helt utfasad. Dessutom ammar han mer och mer effektivt. Så matstunden som kunde ta en timme (40 min amning + 20 min flaskmatning) eller ännu längre tar nu kanske 20 minuter med bara amning. (Jag ammar fortfarande båda brösten varje gång, så han tar ungefär 10 minuter på varje.)
Det tog ganska lång tid innan jag vågade lita på att han faktiskt var mätt, att det verkligen kom tillräckligt med mjölk, och fortfarande tar det lite tid innan han inser det själv ibland. Men efter en liten stund lutad mot min axel går det lite besvikna skriket över i skratt istället och sedan är han mätt 2,5-3 timmar om han är vaken. Längre om han sover.

Trots att jag verkligen ville helamma, mest för att det är så mycket enklare att alltid ha tillgång till mat och jag är ganska lat, så vill jag ändå avsluta det här inlägget med att slå ett litet slag för ersättningen.
Dels: Så fantastiskt att den fanns att ta till, vi hade nog inte överlevt den första tiden och de panikskrikiga nätterna annars. Och: När han går igenom någon utvecklingsfas eller av någon annan okänd anledning plötsligt är förbannad sent på natten och vägrar ta bröstet, så är det fantastiskt att kunna ta till ett annat alternativ och mata honom trött. Dessutom: Det är otroligt skönt att veta att jag kan vara borta en hel kväll utan att ens behöva pumpa ur mjölk innan, för K kan ge ersättning istället.

Men jag är absolut inte någon fanatisk amningsförespråkare. Funkar det inte så funkar det inte, och man är lika mycket mamma för det. Det är ju fantastiskt att det finns alternativ, som mättar och föder, för den som inte vill eller kan amma. Jag tycker inte att man ska slå sig blodig i kampen som det ibland kan innebära att försöka amma när det inte går och om jag inte hade tyckt att det var så jobbigt att kämpa med ersättningen ensam, så hade jag struntat i det för länge sedan.

(Om någon vill läsa mer om amning så har jag samlat alla inlägg jag har skrivit om detta under etiketten "Amning" här i högerspalten.)

bday

2012-01-09T19:11:00.002+01:00

Hej, jag fyller tre månader idag. Hurra för mig!

- Posted using BlogPress from my iPhone

110109 - grattis Melker, 3 mån!

2012-01-09T14:02:00.003+01:00

Idag börjar vardagen igen. K, som har jobbat hemifrån med ett projekt de senaste fyra veckorna, börjar jobba som vanligt igen och jag och M ska hitta tillbaka till våra rutiner. Eller rättare sagt, lära oss nya. En av dem är hans mitt på dagen-tupplur, som han numera inte kan vara utan och som gör att jag får minst två timmar av fixtid. Eller egentid, om man så vill. Har hunnit tvätta, diska, kolla på ett Parenthood-avsnitt (det gjorde jag i och för sig när han ammade sig till sömns, men ändå) och - hör och häpna - duscha och göra mig iordning (läs: klä på mig kläder) hittills. Det måste ju visas upp, naturligtvis.
Och strax ska vi ge oss ut, så sovtiden blir till och med lite längre idag. Hurra!
Tröja, H&M Herr. Kjol, H&M. Strumpbyxor, Lindex.

hurra hurra!

2012-01-08T18:29:00.004+01:00

Vet ni vad vi tittar på här? Vi tittar på en uppäten frukost på Hotell Rival. Frukostarna där är så himla bra. Förutom alla viktiga måsten, som de dessutom gör fantastiskt bra (yoghurt, flingor, bröd, pålägg, scrambled eggs, bacon, frukt, juice osv), ingår det valfritt kaffe (vi tog två cappuccinos var) och en massa sideorders (vi beställde pannkakor och fattiga riddare).

Hur som helst: Vet ni varför vi tittar på den där bilden? Jo, för idag firar jag och K åtta år tillsammans. ÅTTA ÅR! Så vi tog med oss vagn och bebis och firade med fantastisk frukost. Bebisen sov, vi läste DN och åt och åt och åt och tyckte att vi var himla bra som har hållit ihop så länge. (Sänder en tanke till mitt kloka 20-åriga jag som förstod att hålla fast vid denna där. Det bästa jag har gjort faktiskt. Förutom Melker, men han hade ju inte funnits om jag inte hade gjort det andra braiga.)

lördagsinsikter

2012-01-07T12:00:00.003+01:00

1. Det är ingen text i inlägget om 2011. Det ska alltså vara en lista. Jobbar på att åtgärda det (dvs skriva om).
2. De två vuxna i familjen har träningsvärk efter gårdagen.
3. Jag sov ca 8 timmar i natt. Med matpauser förvisso, men ÅTTA freakin timmar. Det är nästan normal sömn det.
Slut på meddelande.

Uppdatering: Nu är inlägget om 2011 läsbart.

bowlingbebis

2012-01-06T22:07:00.001+01:00

Redo för bowling. Tack farbror och faster för de fina hörselskydden!

- Posted using BlogPress from my iPhone

2011 - ett avslut

2012-01-06T12:00:00.003+01:00

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Ja. Var gravid och födde barn. Både omtumlande, skrämmande och alldeles underbart. Men förlossningen alltså - fortfarande kan jag inte greppa att jag faktiskt klarade av det som jag klarade av, och att vi är så många som klarar av det varje dag. Vilken grej. Heja kroppen!

Har du några nyårslöften?
Nej. Men jag ska börja träna snart, har längtat efter det sedan jag tvingades sluta pga sammandragningar någon gång i början av sommaren, men har hela tiden haft den magiska gränsen "12 veckor efter förlossningen" att gå efter. Nu är den passerad!

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Ja, flera! Sophie och Johan fick sin Helge, Anna och Henrik fick Vera, min syssling och hans tjej fick Nour och Jenny och Pontus fick Edith. Sedan var det en hel massa bekanta som fick barn också. För att inte tala om alla bloggare.

Vilka länder besökte du?
Egypten, Italien, Kroatien, Island.

Frukost i Kroatien.

Vilket datum från år 2011 kommer du alltid att minnas?
9 oktober. Dagen då Melker föddes.

Vad var din största framgång 2011?
Det är lite svårt att välja en yrkesmässig framgång när så mycket av det här året handlade om framgång privat. Men jag tror att jag blev en bättre textredigerare under våren, jag vågade mer och lärde mig nya sätt att vinkla en text. Tackar mina fantastiskt duktiga kollegor för det.

Största misstaget?
Jag gjorde säkert en massa misstag, men inget katastrofalt som inte är glömt nu när året är slut. Få misstag är ju lika stora när lite tid har gått.

Bästa köpet?
Det måste vara vår vagn, Bugaboo Cameleon, som vi köpte här till ett väldigt bra pris. Älskar den varje dag typ.

Vagnen, innan bebisen kom för att ligga i den.

Vad spenderade du mest pengar på?
Resor. Och barngrejer.

Gjorde någonting dig riktigt glad?
En massa olika saker. Graviditetstest. Ultraljud. Friskt barn. Alla resor. Det friska barnets första leende. (Första allting, förresten.) Alla fina ögonblick med K.

Melker, knappt tre veckor.

Vilka låtar kommer alltid att påminna dig om 2011?
Håkan Hellströms "Vaggvisa för flyktbenägna". Har inte lyssnat på så mycket ny musik i år, så det kan också få bli ett nyårslöfte - att lyssna, upptäcka och förälska mig.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Både gladare och ledsnare. Graviditet, amning och en helt obeskrivlig trötthet har gjort att jag nog har gråtit mer, men så mycket har gjort mig gladare än någonsin också.

Vad önskar du att du gjort mer?
Umgåtts med mina vänner. 2012 ska bli ett mycket mer socialt och mindre isolerat år.

Favoritprogram på TV?
Nya 2011: Downton Abbey. Up All Night. Hart of Dixie. Love Bites.
Och så alla gamla vanliga: Gossip Girl, Parenthood, Grey's Anatomy, Weeds, 90210, Desperate Housewives, Big Love.
Sedan måste jag lägga till Masterchef, i alla olika former, som vi helt har fastnat i under väntan på barn och efter födsel av barn.

Vad gjorde du på din födelsedag 2011?
Jobbade. Åt middag med K på PA & Co. Jag valde alkoholfritt vin och sedan gick vi till apoteket, köpte två graviditetstest, gick hem och fick bekräftat att jag var gravid.

Hur skulle du beskriva din stil år 2011?
Kompromissfylld. Först var jag gravid och anpassade stilen efter magen. Sedan fick jag barn och anpassade stilen efter amningen. 2012 ser jag fram emot att hitta tillbaka till stilen som är jag.

Favoritklänningen 2011.

Den bästa nya personen du träffade?
Melker. Allt har liksom handlat om att vänta på honom, eller lära känna honom. Är också väldigt glad för att jag har fått träffa och lära känna hans kusin, Vera.

Nyår, del 2

2012-01-05T15:04:00.002+01:00

Det blev dags för efterrätt. K och svågern höll ställningarna i köket.

Efterrätt in the making.

Svärmor.

Svåger.

Svärfar.

Och så efterrätten, äntligen: Chokladfondant. Värsta Masterchef-maten, som väl kanske inte blev lika rinnande i mitten som domarna skulle önska, men smaken var fantastisk ändå.

Sedan fick man krama sin bebis.

Svägerskan och Vera inväntar tolvslaget.

Melker fastnade helt framför Skansens nyårsfirande.

Och när vi hade skålat och pussats och kramats och ringt vänner och familj röktes det cigarr ute på verandan och sedan var nyårsafton över. En väldigt fin sådan, ska tilläggas.
Tack fina svärföräldrar för att vi fick komma och fira med er!

kusinkärlek

2012-01-05T12:00:00.001+01:00

Kusinerna Melker och Vera hade så många fina stunder ihop runt jul och nyår. Här är de i likadana pyjamasar (M har ärvt sin av V) i Lofsdalen. Vera, som är tre månader äldre, lyser upp så fort Melker kommer i närheten och även han börjar förstå att det finns en till liten person att hänga med i den här familjen. Tänk vad fint det kommer att vara för dem, att få växa upp ihop så nära.

kolla vad jag kan!

2012-01-04T20:33:00.002+01:00

Jag fick en sån fin present från morbror J, en skallra med både fotbollar (fint med svart ihop med vitt, jag älskar nämligen kontraster!) och färgglada ringar. Och idag lärde jag mig hålla den alldeles själv och skaka den så att den lät. Roligt! Mvh Melker

dagboksanteckning

2012-01-04T17:46:00.003+01:00

Back in Estocolmo.
Och idag har vi varit på BVC med snorig bebis. Inte på grund av snor, utan på grund av vägning på grund av remiss till läkare på grund av kräkningar. Men eftersom snorig bebis hade gått upp i vikt som han ska är kräkningarna inget att oroa sig för. Dock ska vi träffa läkaren ändå lite längre fram i januari, för säkerhets skull.
Annars har det varit en lugn dag och just nu sover Melker sin andra tupplur för dagen i sin säng och jag och K sitter med varsin laptop i soffan.
Det är något han har lärt sig nu över jul, Melker alltså, att sova på dagen utan att ligga i rullande vagn. Mycket bra.
Ska strax visa en bild på en annan sak som han lärt sig, idag tror jag, efter lite uppmuntran och hjälp från mamsen som nu är tillbaka på spåret som hemmamamma. Skönt med lov, men himla trevligt att vara tillbaka i verkligheten faktiskt.

paus

2012-01-03T17:10:00.001+01:00

Mat- och amningspaus. Klart man måste fota sig själv i fönsterspegeln.

- Posted using BlogPress from my iPhone

on the road again

2012-01-03T13:51:00.001+01:00

Genom ett snöigt Sverige i riktning mot Stockholm. Snart: Mora.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Nyår, del 1

2012-01-02T19:16:00.003+01:00

Här kommer den första bildkavalkaden från nyårsafton, som vi alltså firade i svärföräldrarnas stuga i Lofsdalen, med: underbar trerätters middag, två fina kusinbebisar, snö, kyla och fjällmys. Fluff, fluff!

Maken och champagnen.

Champagnen...

... och maken.

Sonen sov genom nästan hela förrätten:

Löjromstoast.

Sedan vaknade han och ville hänga lite innan varmrätten.

Vera blev suddig, för hon ville inte ligga still.

Pausande svärfar.
Varmrätten var hjortfilé och den var så god att den inte hann fotas.

Svägerskan och maken.

Och resten av kvällen kommer en annan dag, för nu ska vi käka strax och imorgon går bilen mot Sthlm igen.

nytt och gott

2011-12-31T21:34:00.001+01:00

Löjromstoast med champagne, check. Och nu: Stim i köket fotat från min amningsposition inför varmrätten som är hjortfilé. Ett värdigt slut på det magiska året då allt förändrades och en fin början på det som blir fortsättningen. Mvh Blödig Nyårsmamma

- Posted using BlogPress from my iPhone

fjällen

2011-12-31T11:43:00.001+01:00

Jamen, här ska jag fira nyår. Hur har ni det?

PS. Kompenserar nyårsfluff med sömnfri natt, amning varje timme och sovmorgon utan möjlighet att somna om. Då får man posta löjligt vackra miljöer och söta bebisar hur mkt man vill.

- Posted using BlogPress from my iPhone

rast

2011-12-30T16:01:00.001+01:00

Pausade strax norr om Säffle på mysiga Grön Ko. Amning, lunch, blöjbyte, kaffe - och nu är vi on the road again. Spännande att följa med på den här resan, visst?

Far och son, mätta och glada.

Mysigt vägkafé + saluhall. Nu: upp mot kylan. Redan minusgrader, wihii!

- Posted using BlogPress from my iPhone

roadtrip

2011-12-30T12:04:00.001+01:00

Trött? Ser jag trött ut? Vad menar ni nu? Här är vi i bilen mot Lofsdalen för nyårsfirande. Där har jag tänkt dela med mig av alla julens bilder som ligger och väntar i datorn, men först: liverapportering från vår roadtrip norrut.

K aka Pappan kör. What a cliché, men jag har tyvärr jobbat upp en rädsla för bilkörning under mina cityår i gbg och sthlm, så inget rattande för mig. Tur att jag har körkort i alla fall. Aaanywho - bilen är fullproppad. Här är framsätet:

Och här är lilla M, som rivit sig själv i ansiktet och därför ser ut som en boxare i sin nya onepiece. Uppgift för co-driver: Fila pyttesmå naglar.

Så, nu kan vi köra!

- Posted using BlogPress from my iPhone

marstrandsmorgon

2011-12-27T09:03:00.001+01:00

Kanske mörkaste bilden någonsin får visa hur jag vaknar på morgonen. #Avundsjukpåmigsjälv

Det kan vara så att han pruttade/skrek/letade argt efter valfritt bröst efter att den här bilden togs, men vi VAKNADE så här i alla fall. Vi är LYCKLIGA den här stunden, okej?

- Posted using BlogPress from my iPhone

åtta år

2011-12-26T13:57:00.001+01:00

Nu är vi på väg till Melkers farmor och farfar på Marstrand, för annandagsmiddag. En intensiv jul detta, men rolig såklart. Och skönt med lite avlastning från nära och kära som vill vara med honom lika mycket som vi.
Igår fick vi till och med gå på bio! Mormor, morfar och morbror var barnvakt och i biomörket kom vi på att det var åtta år sedan vi träffades första gången. Åtta år. Tänk om någon hade kommit till oss då, till den snöiga gatan när vi styrde upp en spontan efterfest fast vi inte kände varandra alls, och sagt att ni, ni kommer välja varandra varje dag framöver i ÅTTA år och ännu längre. Och om åtta år är ni tre.
Det var den natten i snön som Melkers liv började. Så mycket magi det finns i livet och i vardagen allra mest.

Slut på filosoferandet. And out.

- Posted using BlogPress from my iPhone

god jul!

2011-12-25T20:54:00.001+01:00

Melkers första jul får symboliseras av den här bilden, på en ganska trött, paketbombarderad kille, som varit på härligt humör nästan hela tiden här i götet.
Med det önskar vi er en riktigt god jul och hoppas att ni har blivit lika bortskämda med paket och kärlek som vi!

- Posted using BlogPress from my iPhone

simon och ekarna

2011-12-20T17:26:00.002+01:00

Började dagen med babybio på Bio Rio - Simon och ekarna - med svägerskan och Vera. Superfin på alla sätt och det är nog ingen vild gissning att tro på guldbaggar till flera av skådisarna. Ja, och min egen guldbagge sov genom alltihop. Det här måste jag fortsätta med, bara för egentiden. Två timmar ostörd filmtid är bannemej lyx.

tio veckor

2011-12-18T20:29:00.002+01:00

Titta vad stor han har blivit, den här tio veckor unga pruttmaskinen, som finns vid min sida alltid, alltid. Hur en främling kan komma in i ens liv, ta över det fullkomligt, och man älskar honom trots att han skriker, kräks på en och man måste torka bort hans bajs flera gånger i veckan. Bajs, förresten, det är på gång nu, hör jag från babysittern. Han trycker och kämpar. Jag ger er några av hans miner, så går vi och byter blöja så länge:

kulturbebis

2011-12-18T19:01:00.002+01:00

Det finns två saker som slår allt just nu:
1. Att titta på bokhyllan. Där finns så många olika färger och mönster att man aldrig tröttnar.
2. Att titta på Carolina Gynning-litografin som hänger i vardagsrummet. En blondin och brutalt mördade kaniner i starka färger framkallar skratt varenda gång. Melker kan gråta förtvivlat, men så vänder vi honom mot tavlan och: gapskratt.

Det är detta vi kommer skryta med när han vinner nobelpris i litteratur eller säljer ut sin första vernissage. "Ja, redan när han var TVÅ MÅNADER visste vi..."

dagboksanteckning

2011-12-17T20:34:00.004+01:00

Oj, den här veckan har verkligen varit upp och ner.
Alltså, inte upp-och-ner, utan BÅDE upp och ner.
- Det började upp, eftersom M fortsatte sin härliga fas med glad start på veckan. Jag gick dessutom på julfest på måndagen och K&M fick sin första hela kväll själva tillsammans. Värsta bondingen sysslade de med, och nu kan M plötsligt räcka ut tungan och gör det så fort pappa kommer i närheten. Och sedan skrattar han högt åt sig själv och åt pappsen.
- På tisdagen var vi på babybio på Bio Rio. Filmen var inte den bästa för ändamålet, dansfilmen Pina, men upplevelsen rekommenderar jag varmt. Några bebisar skrek större delen av tiden, andra var glada (som söta Vera, Melkers kusin, som sjöng med till musiken) och en sov genom hela filmen. Det var Melker.
- På onsdagen hände något med vår glada bebis humör. Han fick träffa läkaren för tvåmånaderskontroll (allt såg bra ut), vägde och mätte sig hos BVC-sköterskan (viktkurvan lite lägre än väntad och längdkurvan sköt istället iväg ordentligt - plus fyra centimeter på tre veckor) och sedan hälsade vi på på Ks jobb och efter det var det träff med mammagruppen. Och M blev inte nöjd efter amningen då utan skrek och skrek och skrek. Likadant var det hos läkaren. Sedan dess har humöret varit lite sådär och sömnen kass och det har gjort att vårt humör och vår sömn har blivit likadan.
Dock - i natt sov han plötsligt massor och verkar inte alls särskilt arg eller orolig där han nu ligger i babygymmet sedan typ en halvtimme tillbaka, pratar med sig själv, slår på leksaker och räcker ut tungan. Så hoppas den där fasen bara var en utvecklingsfas (två veckor tidig, enligt min app!) och att den nu har gått över. Ser en massa tecken på utveckling (stark nacke, nya ljud, målmedvetna rörelser med armarna, försök till att greppa saker), så vi kan väl säga så, va?
Har för övrigt varit på stan hela dagen och nu väntar vi på mat och Downton Abbey.

Och just det - ska uppdatera er om hur det har gått med amningen och ersättningen, men vill liksom ha lite lugn och ro för att skriva det inlägget. Så det kommer, snart hoppas jag!

En natt

2011-12-16T10:01:00.001+01:00

Har börjat föra dagbok över nattens amningar, för att minnas om natten varit bra eller inte. Och nej, det här var väl ingen toppnotering direkt.
Fast jag fick sova lite när K tog över, från typ 2 till 5:10 och det var ju skönt.
Nu vill visst den lilla hungriga ugnen (ja, ugnen, inte ungen) ha mat igen. Hörs senare!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Busy baby

2011-12-14T11:28:00.001+01:00

Man blir ju helt slut av mammas schema. Igår: babybio. Idag: Läkarkontroll, besök på pappas jobb, lunch ute och sedan träff med mammagruppen. Puh, bäst att vila lite till.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Morsa på vift

2011-12-12T17:22:00.001+01:00

Här sitter jag med prickiga strumpbyxor och spetskjol på CHIC-redaktionen och väntar på att kollegorna ska jobba färdigt så att vi kan gå på julfest.
Första helkvällen utan bebis och hittills känns det bara fantastiskt faktiskt.

- Posted using BlogPress from my iPhone

111211

2011-12-11T13:28:00.002+01:00

Nu ska vi bege oss till Skrapan och Basar Under, där duktiga Sophie säljer sina fina Ugglalalas. Bästa julklappen! Kanske ses vi där?

Klänning, Topshop. Spetstopp, H&M. Strumpbyxor, Bleuforet.

Grattis Melker, 2 månader!

2011-12-09T17:45:00.004+01:00

Skötbordet blev så mycket roligare med ny lampa. Bara väggarna som är lite kala. Ja, och sladden ska ju inte hänga sådär såklart och...

Den här veckan har varit så himla bra. Åh. Som om det vänder nu och verkligen blir enklare och enklare, på riktigt. Idag fyller Melker två månader.

Nytt:
- I fredags, för en vecka sedan, började vi med Minifom. Och plötsligt, faktiskt redan samma natt, sov han fler timmar i sträck och framför allt blev kvällarna enklare med en gång. Han är nu vaken och pigg, även när K kommer hem, vilket är fantastiskt. All cred till de små dropparna.
- Han är nyfiken på allt, helt plötsligt, vill inte gärna sova i vagnen när jag är ute på äventyr utan hellre sitta med och titta på allt runt omkring.
- Han blir lätt uttråkad. Plötsligt börjar underläppen darra förtvivlat när han suttit ensam i babysittern eller legat i babygymmet för länge. "Ta upp mig! Se mig! Lek med mig! Lämna mig ALDRIG!" säger gråten som följer på läppdarret om han inte får uppmärksamhet genast.
- Nacken blir stadigare och stadigare och med stöd kan han sitta med på en bordskant när jag fikar, eller på en kafédisk när jag beställer.
- Det är inte längre antingen gråt eller sömn eller bröst. Långa stunder är han vaken och med, och skrattflörtar med alla i närheten.

Och nu sparkar han på sin mamma för uppmärksamhet, där han ligger bredvid mig i soffan, så det är väl bäst att ta helg nu. Hoppas ni får en fin en.

en idol

2011-12-09T17:34:00.001+01:00

Brukar ju vara ett rätt aktivt Idol-fan, med minst en jättefavorit per säsong. Så inte i år, när det gäller aktiviteten, men favoriten det här året är i alla fall i final. Heja Amanda!

kärlek

2011-12-09T12:15:00.004+01:00

Någon pratade om kärleken till sitt nyfödda barn som en förälskelse och jag kunde inte riktigt förstå då, innan han kom. Nu sitter jag med det här pruttande, skrikskrattande, kräkande, jollrande (a-gou, a-gou är hans första ord) lilla knyttet i famnen och förälskelsen bara slår mig i magen. Visst visste jag att jag skulle älska honom och vilja göra allt för honom, men att jag skulle känna mig kär, pirr i magen-kär, nyförälskad? Det är en väldigt fin bonus bland alla andra nya känslor som kom med honom.

pyjamasgymmare

2011-12-08T11:29:00.001+01:00

Jamenvaddå, har precis insett det fantastiska med photoboothvideor. Bara en till, pretty please?